För Lördagsqwällen. Arbete är lugn. Jngen må tro, att arbete består uti fjesk och orolighet; det är twärtom fjelj: wa lugnet i själen och friden i menni stans boning. Lättjan skapar oro lilsom fattigdom och skam; ven late har föpa styrsel på fin själs önskningar; han har derför ingen frid, och lugnet känner han blott då han sofwer. Men den som sysselsätter fig med ett godt arbete, han sträfwar till ett wisst mål; han blifwer enig mer sia sjelf. alad och full aj förhoppning, ty han wet, att Gud gifwer det aova arbetet fin frukt. Arbetaren synes ide wara stilla; dock är bang ssäl stilla och fridsam. Lättingen fer deremot ut att wara stilla, men ffenet bedrager; hans hjerta söter ro, men bang finne finner ingen. Lättjan är i si sjelf oro, men det trägna arbetet ger lugn och ffänter wälstånd Eftersom ar: betet är fin egen ära och lyda, få trif wes ret wäl med fig, och söker ingen folft luft; den sannt rätte arbetaren har tar dryckenskap, han wet nog huru myc: tet port ban haft och har af ett ljust sörständ; följattligen finner han intet nöje uti den dåsighet, dumhet och aalens stap, fom omiltorligen följer af rus. Hwarföre skulle han icke hata detta, då han wet, att tet förstör hans tid och förminslar hans egendom, att det gör honom oförmögen att gagna sig sjelf eller ännu mindre andra. Brottstiabet, laster och all oguraktiabet afskyr han, ty om han hyllade sådant, hwad nöje skule ban vå finna i filt arbete? Ar betsamhet och last kunde ide beter trife was under ett tak, terföre att den loft: fulle söker fin framkomit utan att göra gagn, fötjaktliaen utan arbete, hwilket ban ide fan liva: ven åter, fom äålskar arbetet, fan ide aöra det med mindre än att han afskyr att söka fin utkomst ner nom laslfusla utwägar. Alltså är för: mågan af arbetet, bwilket befrämjar Una. net hos hwarje menniska, en stor Gurs ghåfwa.