JTsurtLHfUHHLUY, fullt otalt DUUYJJaUH TUUIL JUL Hu under en egen fomites uppsigt och fwilfas närwarande tillstånd efter faffunniges utsago låfa hoppas på ett gynnsamt resultat. Såwidt ännn är ländt, skiljer si hans method från Potatis-odlingen, få van den hittills bedrifwits, derigenom bland annat, at: till läggningen tages möjligaste stora potatis, som läggas på ett af nun från hwarandra af 4 fot, blott gör das från läggningsställena, och detta från hean Piantorna kupas rundtomkring och potatisfålen böjes, få snart den uppe nått nödig siorlel, åt olika Håll jamt Oc täckes i midten med jord, för att tvingas att utbreda fig få widt som möjligt. Detta slall wertligen sle till den grad, att hela potatisafern under blomstringren bildar en tät brolig matta. Om stjelkarne till följe af detta behandlingssätt skjuta en mängd rotbärande sidorötter, hwarigenom den större skörden fan förklaras vd om notatis-fjufdomen förbindras derigenom alt potatistölen nedtryckes i jorden, detta är hittills hr Culichs ben: lighet. Drottning Rorgaretbas monument iNRocstildes domlyrka i Danmark. Körom berättar NRocktil De Åvis föl: jende: Bond alla wara tungliga grafmonument är drottning Margarethas i Rocslildes domlvorla säterligen det, fom sörtjenar största udpmärlsamheten, och förs sildt srar det i tonstnärligt ufseende wida öjwer alla medeltidswärdar af samma slag, fom tiden låtit of behålla. Då för många är setan Thorwalefen besölte Roeftil: dee dom kyrta, stod han länge försanlt i oatraltelse af drottningens hwita alabafterbild, som hwilar pa tistlocket, sedan han bade gått likgiltigt förbi de praltjulla marmorlistorna i högchoret. Detta ar: bete yttrade den store lonstnären tyckes mig wara det bälta af allt, bwad jaa fett i domiyrfan.7 Och dock är Margarethas tos beröjwad de riia prydnader af utabajter, fom förr smycdkade dess sidor. Den prättiga baldatinen och fotpallen äro borta, och förgänglighetens symbol, dödfallen med de torslagda benen, bar på sednare tider blifwit anbragt wid fotändan. Af alla dessa herrliga figurer och ornamenter återstar nu mera blott en hop fragmenter, men äfwen dessa äro foremål jör fännares beundran. Det är otändt när sartofagen mistade sina prydnader. Sannolikt hafwa dessa få imåningon: blifwit förstörda, sedan der wördnad, fmwarse med drottningens hwiloplats under den fatholjta tiden betrattades, då man stred om besittningen af hennes jorditfa gmars lefiwor och då man till hennes ära utwidnade och förskönade domkurkans dor, hade upphört wid reformationen. Saat mar da litjom blindt för tonstwerkets sfönhet och man fåg i monumentet blott ett mins ue of den tatholska tron, och man hatade dessa helgonbilder, fom stodo läras fidorna of den slumrande måäådtiga drottningen. RNedan för nära 200 år sedan woro, ens ligt en gammal fören, be små figurerna starst starace, oc hafwa sedermera utan twifwel blivit offer åt rå förstörelselust. Aj de åte sluende figurerna har ide eu enda fått oehalla hnfwnd eller händer, medan dock ornamentena wisa, huru det hela warit ordnadt. Dessa fragmenter hafwa legat gömda cv glömda på foritelbusets hwalf, tills man i Christian den 8:des tid fom att fäfta upomärisambeten på tem. Den aflidne bildhnagaren Scholl tecknade då ett utkast till monumentets isit udsättande, för hwillet man fade, att lonungen intresserade fig, men fom aldrig ef pabörjadt. Det lärer utan twifwel ut glädju mängen att erjara, att tanken att istandsätta Morgarethas tista i def ursprungliga stil åter bliswit upptagen och vagt ett betydligt steg närmare sitt för: wertligande, i det redan för 2 är sedan af domtyrtans medel bewiliades en betyd lia summa till detta söretaa. Arbetet har