jade Alick med fruktanswärdt hån. Will ni nu tillstå, att ni är i mitt måld? Huru fom du hit? frågade lady Nessby efter en paus, med möda fram: stammande dessa få ord, i det hon på samma gång sökte närma fig den hems liga ingången. Min dyra tante, gör er ingen onyttig möda, fortfor Alick, i det han ställde fig tätt framför öppningen, oc) bry er ide om att ropa på hjelp; då kommer hemligheten bland alla menniskor, i ftället för att den nu stannar ho8 mig. Huru fom du hit? upprepade lar dyn mekaniskt, ty det mar henne omöjliat att begripa, buru han hade funnat upptäcka hemliagheten. Ber, swarade Alick med en triumpherande min, i det han pekade på fäns gen; der har jag i fyra timmar legat told. Men ni ffall få fe att eder bror ders fon är omöilig att öfwerlista! Allan Glencairn och Ulrik Crawford äro fångna; men, min dyra tante, genom mina spioner wet jag, att de ursprungligen woro fyra flyktingar och endast twå äro fångna. Hwar blef det af de andra? Hang blid hwilade såsem en orms, som är säker på sitt byte, på arefminnan Nessby; men den hade endaft den werkan, att den aamla damen återfid hela fin sjelfbeherrskning. vNÅ fare hon i en likgiltig ton, Vhwad blef det af de begge andra? De flydde dit, hwarest ni mar i ber grepp att föra dessa korgar med mat. Jag anade, att flyktingarne woro i flottet, och har ide bedragit mig. Den gamla damen eftersinnade ett ögonblick. Hon infåg, att hon ide kunde bedraga honom; men tillifa war hon öfwertygad om, att Alick wille draga få mycken fördel för fig sjelf fom möjligt af denna händelse, ty annars hade han nog tagit general Guest oc hans foldar ter till fin hjelp. Härpå grundade hon nu fin plan. YMlid, fade hon, om jag nu tillstär, att de twenne flyktiga jakobiterna, om hwilka du talar, twenne gamla wänner till min gemål, äro dolda här, buru dyrt måste jag då köpa din tyftnad? wIwenne gamla wänner till er ger mål? hånlog Alick, i det hav nästan genomborrade ladyn med fina blidar. vRNamn fumman, sade grefwinnan Nessby, och jag skall genast utbetala den åt bdig. YFJag anade det, skrek Alick, och nu wet jag det säkert. Carl Edvard är dold dvernere! Han fattade lyktan, fom hans tante hare medfört, och störtade framåt till den hemliga gången. Men den gamla damen kastade fig i hans wäg. Mit skrek hon, dvu är min bros rers fon och samma blod flyter i wåra ådror. War barmhertig denna gång. Nämn en fumma, och den ffall blif wa din, hur hög den än må wara, om du fwär, att ide utforska denna hems lipbet. Alick teg, men han rörde fig ide från stället. Det engelska statsrådet har utsatt ett pris af trettiotusen pund sterling på hor nom. Jag skall skaffa dig det. lr det allt? frägade Alick, åter när mande fig ingången. Denna summa får jag i alla fall. Men ladyn gjorde ännu ett försök. Hon kastade fig till hang fötter och omfamnade dem. Alid, skrek hon, du har altid önskat att blifwa min arfwinge. Du stall ännu min lifstid få arefffapet, om du är barmhertig denna gång. En blixt af oändlig triumph flög öfs wer hang ansigte. Han såg mu ändtligen framför fig det mål, för hwilkets uppnående han ej hållit någon förbrys telfe för ftor. Sag will göra det, hwiskade han med glörande finder, men endast under ett wilkor till, och från det swär jag att ej afftå. RNämn det, utropade grefwinnan. YWHlice skall blifma min hustru! YUAldvrig, aldrig! skrek lady Nessby. Son skulle heldre blifwa satans! Så war förbannad, gamla galning, swor Alick och stötte den gamla damen tillbaka med en spark, så att hon föll till golfwet. Ett steg och han hade uppe nått öppningen till den hemliga gången; ännu ett steg och han stod inuti denna; ett tredje steg och jernplåten gaf wika inunder honom! Han utstötte ett rysligt skrik, då aolfwet sjönk inunder honom! Ännu twenne gånger upprepades detta skrik, men allt aflänsnare! Han war förswunnen i det gräsliga djupet, kanske krossad i huns dratals stycken! Grefwinnan Nessby läg affwimmad på golfwet. XI. Slutet. Då lady Nessby återfick medwetandet, så war det ännu natt omkring henne. Hon kunde alltså icke länge hafwa legat afswimnad. Med medswetandet återfick hon äfwen minnet, af hwad som händt, och ryste Men snart hemtade hon fig och började söka efter lyktan, men has