Norrländska Korrespondenten – 6 september 1867, sida 2

— nov RR Andre Moggens, stöt i hornet, fammans falla clanen; wi få fe, om ett mördare: band fan Jöreskrifwa lagar i Skottland, eller om ännu rättwifa och laglighet fins nes i werlden. Nu uppstod scener af fruktanswärd förwirring. J ett ögonblick hade salen blifwit uppfylld med ladyns bewäpnade foll, hwilka omringade sin herrskarinna, och blott wäntade på hennes tecken, för att störta sig på hertigen af Cumber: land och hang officerare. Dessa hade äfwen sprungit upp från fina platser och samlade fig, swängande fina sablar, omkring fin anförare. Blott lorderna Derby och Binton sötte att medla, i det ven ene ställde fia på hertigens och den andre på grefwinnans sida. Dock måste man wänta, att kampen redan i nästa ögonblick skulle börja och hafwa ster blodgs utgjutelse med fia. Just då spänningen hade uppnått sin höasta grad, och den pinsamma stillhet have inträrdt, hwilten plägar föregå wäldiga stormar, ljöd tor nerna af en genomträngande häll pipa, hwilken fann återljud i alla de närmwar randes hjertan. Man kände den nemligen wäl, denna gälla pipa, och likaså wäl den wilda mes lodi, fom den spelade. Det mar Camp: bells stams kriasmelodi, det mar dess clanherres, hertigen af Argyles, som man wanligtwis blott kallade för Macculaz more, krigsmelodi! Denna ftora clanchef, efter hwilkens ord halfwa Stottland rättade sia — han war, såsom mi weta, lady Nessbys bror — och hade af politiska grunder icke anslutit sig till upproret, ehuru han i sitt hjerta war ftartt stuartiskt sinnad, uten hade förs blifwit konung Georg trogen, och blott denna omständighet fan man tillskrifwa, att deltagandet för upproret blef förhåls landewis få litet. Ty om han hade we lat deltaga, få hare Carl Edwards makt olifwit dubbel, ja tredubbel, och flutresultatet hade kunnat blifwa helt annat, än det nu blef. Derföre, till belöning för dessa stora tjenster, och tillika derföre att man wisste, att hans inflytande skulle werkställa mera, än den talrika engelska armeen, hade den stolte Mac: cullamore af det engelska statsrådet er: hållit fullmakt, att pacificera det arma, sönderslitna och plågade Skottland, och af denna orsak drog han med en del af fin clan genom de revolutionära provins serna oc sökte öfwerallt att återställa den störda ordningen. Alla dessa omständigheter woro kända af de i slottet Nessbys stora fal förjame lade, få wäl hertigen af Cumberland och hang anhängare, fom af lady Nessby och hennes clan. Ja, de sistnämnde woro troligtwis redan förut underrättade om deras landsmäns ankomst och kunde derz före, i allt hwad de ajorde, gå desto fir krare till werket. Härmed må emellers tid wara huru fom heljt, få är likwäl få mycket säkert, att den gamla ladyn wid de första tonerna från pipan åter stolt rätade sia och fig fina motståndare med en utmanande min i ögonen, under det hon på samma dång ropade till sitt folk: Campbells, Campbells! Det är Maccullamores pidrad! Men desto mera nedslående werkade ljudet af pipan på hertigen af Cumbers lands parti, och om denne äfwen till sitt yttre behöll sitt milda trots, få wisade han fig likwäl syndarligen mera benär gen att lyssna till lord Derbys råd, än förut. Nu framträdde äfwen general Guest, hwilken kommenderade under here tigen och war känd såsom en af dennes trognaste anhängare, samt förenade sina föreställningar med lordens. tilla eder, min herr hertig, hwiskade generar len, ty om statsrådet i London får höra något om detta, få tar det det till före wändning, för att fråntaga ers höghet öfwerbefälet, hwilket de blott motwilligt bar anförtrott åt eder. Den sista grunden lyssnade hertigen till, od han wände fig med en mörds nadsfull bugning till lady Nessby. Myr lady, jag har kanske warit något för het, fade han, anfe mina ord såsom icke sagda. Grefwinnan neg likaledes. Det är alltså ide mera fråga om någon häktning? sade hon på sitt wanliga hårda och sträfwa fätt. Märkmärdigt, hwad min broderg8, Maccullamores ankomst, har kunnat werka en fåran förändring i täntefätten! Åter mille Hertigen bryta ut; men han betwang fig, ty nu uppmarscherare her tigen af Argyles trupper till flottet wid skenet af facklor, och denne sjelf åtföljd af omkring tjugo af fina officerare, ins trädde straxt derpå, genom de af betjens terna på wid gafwel öppnade dörrarne, i salen. Det war en hög stolt gestalt, hwilken icke såg ut att wara sextio år. Utan att bry fig om de andra, aick Maccullamore fram till sin syster och räckte henne handen. Först derefter wände han sig om och gjorde en liten samt kall bugning för hertigen och hans följe. Tetta är ett besynnerligt uppförande, min herr hertig af Aravle, beaynte hertigen af Cumberland, i det ådrorna på hang panna swållde af wrede, få att de näftan bildade walkar. ÅWet ni icke, hwilken wördnad ni är skyldig er fos nunas fon? Ey8 höghet, jag är ingen hofman, swarade hertigen af Argyle med mycken köld och luan. Men tillåter mig ers höghet en fråga: Har ni blifmit gäfte fritt emottagen här, eller har man gjort eder motftånd? Fag fan ide beklaga mig öfwer emottagandet, som lady Nessby har lätit foms ma mig till del, swarade hertigen. WWertligen 27 fade Maccullamore ännu alltid lugnt och kallt, men hang tjocka ögonbryn drogo fig få tätt tillsammans, att de nåstan bildade en båge. Werkligen? Men huru fommer det fig vå, att jag äfwen här fer upprepade samma blodiga fcener, fom bringa hela landet i elände? Huru kommer det sia, att de boningar, fom min syster har uppbyggt åt fina förpaktare, stå i lågor, och de oskyldiga bönderna med kallt blod blife wit mördade ? Mördade? utropade hertigen af Cum berland, fom belt och hållet hade före lorat fin fattning. yMördade, säger jag, fortsatte Macs cullamore med fruktanswärd köld. Eller huru kunde jag bruka ett annat uttryck? Ni kommer såsom gäst till flottet Nessby, ni äter wid min systers bord och dricker af hennes winer, och derunder ger ni befallning, att slagta hennes underhafwande och förstöra deras egendom. Ett sådant förfarande stär, få widt jag wet, icke i ärans ordbof. mFörrädare! skrek hertigen af Cum berland. Dessa ord skall ni få bes tala! AMArayle är ingen förrädare swarade hertigen af Argyle med samma köld som förut; men ban tillåter fig att gifwa