Norrländska Korrespondenten – 3 september 1867, sida 2

tland ljdor. 9). eallte ch gif Andre ör ett efallillwar allarpipor, n och tror, i hon, ket, så lt res 1 upp: högt, en tiz is Al: ud ett nu hör jar jag arefe in lift wände e med få fort unbers land, fom med fin fvit hade gjort halt i en ett stycke derifrån belägen by. Wi wända tillbaka till slottet, för att fe till ve fyra flyktingarne, fam naturligtwis ide woro litet upprörda genom Alicks ankomst. Efter hand aflägsnande hölls ett kort rådslag, i hwilket äfwen lady Nessby och hennes niecer deltogo. Fly, fly, ropade de sistnämnde, få länge wägen ännu är fri. Har den fruft: tanswärde Cumberland och Alick tagit slottet i besittning, så är det en ren omöjlighet att unttomma dessa rofdjur. Omwad mig beträffar, min prins, fade den gamlas lady Nessby med wärdighet, få anhåller jag, att ni ide gör nägot afseende på min person. Mitt slott står till eder disposition, ty det wore mwärre än förräderi, att ide bistå eder nu, då ni är i fara, Ni fan kfanske i weckor hålla eder dold i Kenneto den starles hwalf, innan det lykas fienden att, i trots af all fin uppmärkjams bet, upptäcka ett spår af ever. Men jag kan ide dölja för eder, att utan twifwel blott en timme förflyter, innan Cumberland står utanför porten, oc att jag är för swag, att funna neka honom intråre. Min ädla wäninna, swarade prins jen efter ett fort besinnande. VBeware Gud mig ifrån en sådan nedrighet, fom att bringa eder och er familj i fara. Wi äro stärkta genom eter gästfrihet och jaa hoppas, att det skall lyckas of att oupptäckta uppnå kusten, innan Cumberland och hans armse har hunnit att ute brera sig öfwer denna trakt. Wi bryta alltså genast upp, för att genom den hemliga utgången komma ut i det fria. Himlen är of nådig och öppnar fina regnslussar få wäldigt, att man ide fan fe tio steg framför sig. Wid detta beslut förblef det; ty äts wen de tre andra flyktingarne instämde; och således gjordes alla nödiga förberes delser, ty grefwinnan lät vem ide draga bort, utan att åtminstone förse vem med munförråd för några dagar. Afwen glömde hon ide att tillhwiska sin älstling Allan Glencairn, att han gjorde wäl deri att taga en eller twå af de qmware warande penningepåsarne med fig, ty man kom alltid bättre fram med än utan penningar. Omkring en timme efter det Alick Campbell hade aflägsnat fia från slottet, alltså midt i natten, lemnade flyt: tingarne det efter ett afsked som wi icke wåga att beskrifwa, och wände fin, mig ledda af Allan Gleucairn, till bergen, för att i slydd af dess skogar, om äfwen på omwägar, dock veto säkrare uppnå hafstusten. Men långt skulle de emeds lertid icke komma! J början syntes det wisserligen, som om deras flykt skulle lyckas, ty de hade lemnat slottet Nessby långt bakom sig, utan att hafwa mött det ringaste hinder på den afsides liggande wåg, fom de hade walt. Men framemot morgonen hörde de plötsligt på något afstånd framför sig högljudda skrik och knallarne af af: lossade möskötskott, fom om en fäktning egde rum. Naturligtwis gjorde de ögon: blickligen halt och Allan smög på alla fyra framåt, för att spionera. Han lyckades uppnå ett träd, som stod på en höjd, och efter att hafwa uppklättrat deri, öppnade fis för honom en utsigt, fom förmådde honom att genast wända tillbaka till fina kamrater. Fromför of, till höger och wenster, berättade han, fåg jag ingenting annat än brinnande bondgårdar och skriket, lik: fom möskötskotten härrörde utan twifwel från det motstånd, fom den ffonings löse Cumberlands mordbrännare mötte hos de stackars innewånarne. Och få mar det äfwen! I små af: delningar hade soldaterna utbredt fig öfwer hela trakten samt plundrade, brännde och mördade, fom om de stodo i i fiender land. Man fåg ingenting annat än förs störda boningar, brinnande favor och fly ende menniskor, fom synbarligen ide tänkte på något annat, än att rädda fitt lif. Flyttingarne weko af än till höger och än till wenster, försökande att fram: tränga på någon sida; men förgäfwes! Hela landet war i segrarens wid Culloden händer och blott tillbaka, blott till den sidan, hwarifrån de hade kommit, syntes wägen ännu öppen. PJi måste draga oss tillbaka, fade Allan, då de hade nedfatt fig i en dal gång, för att hålla krigsråd, ty det är omöjligt att på annat fött undgå fån aenffapen. Tilflyktsorten på slottet Nessby är få säker, att wi åtminstone i nå ara dagar funna wara tolta der, och under denna tid blir kanske luften res nare och wi få någon utwäg. Länge wille Carl Edward ej aå in härpå, men då han slutligen fåg, att det ide gafs någon annan möjlighet, få gaf han efter. Men han gjorde ett wilkor, att lacy Nessby ej Mulle få weta något om detta steg, ty, fade han, om mi hafwa den olyckan, att blifwa upptäckta och fängslade, så bör lady Nessby kunna bewisa, att wi utan hennes wilja och wetskap smyagit oss in slottet. De anträdre alltså återwägen och då Allan war noga bekant med trakten, så togo de en genwäg genom en tät fmår skog oh uppnådde efter en halftimme slottet Nessby. Här gjordes halt, ty det wille tyckas dem, som om det äfwen här hwimlade af fiender och derföre tillät dem ide försigtigheten, att mid full dager intränga i kapellet, hwilket låg ov kring tjugo minuters wäg ifrån deras nuwarande tillflyktsort, och under hwilkets altare den hemliga ingången till det underjordiska hwalfwet i Kenneth den starkes torn böjade. )gåtom oss inwänta mörkret, bwiffade Allan, od) med Guds hjelp skola mi uppnå gömstället. Och till all lyda hafwa wi nog med munförråd Han trodde fig hafwa talat få sakta, att han blott kunde höras af fina fame rater, men plötsligt rasslade det bakom vem i buskarne och de hörde tyrvligt fter gen af en man, fom rask fart flydde derifrån. syär, skreks på samma gång, här i buskarne hafwa flyktingar dolt fia. uÄramåt, Glaschelles, hwiskade Alan i fruktanswärd spänning till den gamle lairden. Framåt med prinsen till far pellet, under det Ulrik och jag hålla ständ emot wåra fiender. Lyckas det oss, att i tre minuter uppehålla dem, innan de öfs werwäldiga of, få ären j räddade. Ulrik infåg ögonblickligen, att Allans plan under alla omständigheter, åtminz stone för prinsen, war den säkraste, och ställde sig derföre tätt intill hans sida, unter det Glaschelles, ryckande Carl Cdz ward med sig, störtade twärsigenom bus skarne på den kortaste wägen till fapellet. Jngen sekund war också att förs lora, ty redan stormare fienden fram och det från twänne sidor på en gång. Men märkvärdigt, fomliga buro kbertigen af Cumberlands dragoners uniform,