igen Bil nen na; ajte till rat, dra der dåre de ste, dör fter rest för nna nås fre gon dre nus rra när utätt, lar för Dis, It i ing ing an, öra nde Mm? och inga andra frågor nu finge förefoms ma, än de fom stått omnämnde i kalllsen. Rektor Berggren erinrade derwid att genom hwad han yttrat icke, såwidt han kunde förstå, framkallats nägot nytt ärende eller något, fom ide wore i tals lelsen till kyrkostämman omnämnt, ty hang ord wände jig uteslutande om den pålyfta frågan om kyrkogårdens utwidgning. (Ett wore det ärende, hwarom öfwerläggas och beslutas skulle, ett annat sättet huru detta ärende skulle afgöras, och hans yrkande om tfyrfogårds-frågans uppskjutande afsåge ju endast sättet för ärendets afgörande wid denna stämma; fullföljde derföre fin begäran om uppskof. Sedan af Sandeberg, vottor Chriftiernin m. fl. anmält missnöje emot ordfö randens wägran att framställa propofition om rettor Berggrens begäran om förewarande frågas uppskjutande af uppgifwen anledning till annan kyrkostämmo, frägade af Sandeberg ordföranden, hwem som utfärdat den wid stämman tillgängliga röstlängden, hwarpå ordföranden swarade magistraten. Detta bestred af Sandeberg, emedan något sårant ärende ide hos magis:raten förewarit; och att röstlängren ide wore af magistraten utfärdad, ansåg af Sandeberg bäst bewisas deraf, att densamma wore underskrifwen ide af magistratens ledamöter eller å magistratens wägnar, utan af starstassören B. Carell. Denne, fom war i stämman tillstäres, upplyste på ordförandens anmodan, att ban på tilägelse af borgmästaren Ablgren, utarbetat densamma, hwilket törs hällande af Sandeberg, på fråga derom af ordföranden, fade fig ide bestrida, men påminte, att enligt 14 H i förord: ningen om fommunal-ityrelfe i stad, ins gen annan röstlängd får wid almän rårstuga begagnas, än den magistraten upprättat, samt att fyrtojtämmo-förords ningen i fråga om röstlängd hänwisar til nämnde lagrum. Ordföranden yttrare derefter, att be rörte aumärkuing i afseende å röjtlängs den wore småaktig och obefogad; och rerest de wid kyrkostämman närwarande endast framställte invändningar, komme hujwudfrägan aldrig ur fläcken. Dottor Witström payrtade votering, anseende all diskussion i frägan olaglig. Doktor Christiernin beftred ordföran: dens uppfattning af frågan om det pår yrkade uppffofwet, anscende det tillkomma tyrkestämman och ej ordföranden att derem ensam bestämma. Direktör Näsman wille, såsom med: lem af kyrkostämman, häfda fin yYyttranvevätt och anförre, att det låte tänta fig såsom liggande inom möjlighetens gräns fer, att i fall fom detta, då diskussionen egt rum å en srämma och voteringen stall försiggå ä en annan, de wid vote vingen närwarante ide woro identiske med dem fom riskuterat frågan, samt ansåg det derföre ftrivande emot förnufs tet att, på sätt dottor Witström förjött, wilja förhindra de voterande att före voteringen få med hwarandra öfwerlägga om föremålet för rensamma. Doktor Wikström ansåg det ännu oföre nuftigare att icke följa och ställa sig till efterrättelse en gång fattade beslut. ta, Skottarne angrepo med all den wilda