Norrländska Korrespondenten – 27 augusti 1867, sida 2

Lady Nessby. En berättelse från upproret i Skottland år 1745. IX. Prinsessan af Wales. (Forts. fr. n:r 67). Han lutade sig långt bakut med sin sabel och lät den derefter nedsjunka på fin fiende; men hugaet träffade blott hä sten, ide ryttaren. Denne hade nemlis aen i samma stund, då Allan fporride sin häst, glidit ned från sin och smög sig under dess buk, för att uppnå fria fåltet. Det sista lyckades honom äfwen fullkomligt, ty han hare redan förfmunnit bakom den stora regmwaauen och flyktat in i den wid wägen liggande skogen, innan Allan hade öfwertygat fia om, att han i stället för ryttaren hade dödat den: nes häst. i Emellertid hade äfwen Allans ryttare naturligtwis ide warit owerksamma, utan hade ögonblickligen, nyttjande sabel och pistoler, börjat ett handgemäng med röfrarne. Men de sistnämnda förswarade fig blott ett ögonblick och flydde veref: ter, i det den ene satte öfwer grafwarne, som omgåfwo wägen, till höger och den andra till wenster, under det att andra sprängde bort på sjelfwa landswägen. Naturligtwis förföljde ryttarne dem, men efter en kort stund kallade dem signalen, som befälhafwaren lät blåsa, tillbaka till samlingsplatsen, ty Allan insåg, att om förföljandet fortsattes, så skulle hans folt splittras, hwilket kunde ådraga hor