ligt inflytande än att från början wänja dem wid alla möjliga beqwämligheter, alla möjliga förmåner, som de lycligt lotta: de föräldrarnes ställning fon gifwa dem. Man plottrar bort hela den fond af oftyldig glädje, fom den fattiges barn måfte arbeta sig till, och fom derför blir dem desto mera dyrbar, Man ger dessa gosfar från början en mängd behof, fom måste fyllas, om de ej skola anse fig olyckliga. — Swaren, I föräldrar! Tron I ej på möjligheten af, att den dag kan komma för er fon, då ide något elipage står utanför dörren för hans rälning och då Han anser fig högst olpälig att det ide gör det? Han slulle utan edert pjunk eller eder fåfänga, att genom lyx och öfwerdåd mwilja slilja honom från kamraterna, ide lidit det allraminsta, om han nödgats att be gagna fina egna ben för att gå; ty menniskan är ej skapad för att hela lifwet iz genom åfa sufflettdroska eller täckwagn. Man slösar i drägter, i mat, i beqwämnligheter, i allt, utan att tänka på, att man redan i barndomen och den första ungdo men, på detta sätt genom wanan, gör fwarje liten oskyldig njutning utan betydelse och blott till oafwisligt behof — ej för att känna fig lycklig utan för att tnuna lefwa. Sedan J, gode och swage föräldrar, på detta fött genom eder ömhet förstört hwarje litet ämne till fröjd, fom den fat: tiges barn sjelj måste förtjena fig: att ha wackra kläder, finare mat, och få åta eller vida, lemnen 3 åt eder fon ingenting öfr rigt att önffa. Den glädje I beredden honom, war os skyldig — men J uttömden den källan till fröjd och belåtenhet allt för tidigt, och er fon mill, wand wid öfwerflöd och beqwämligheter, af hwilla han numera ingen glädje fänner — ändå njuta mera. Hwar söler han då fina njutningar? Hwar finner han ändtligen en smula ögon: blicklig glädje, fom ej hans öunmna föräldrar redan längefedan, genom wanan, gjort likgiltig? Låten edra hjertan befwara den srågan. De skola llappa oroligt, är det ej så? Och öfwerallt skolen J, till edra sorgliga aninz gar, fe omlring er blela, utmärglade, tefnadströtta illustrationer, i hwars dunkla ögon, en outtalad, kanske ej ens tänkt, för rebråelse mot föräldrarne ligger på bott nen af den till dräggen tömda njutnine gens bägare, Och lanske, när allt går omkring, här leder fig allt detta blott från eder ömhet. Jag har hört mer än en lefnadstrött man, med smärta och harm säga: Jag hade blifwit något helt annat än jag är, om ej Mior min, från början, pjunkat bort mig — jag fåg fantänta! litet bra ut — jag war få qwick och få fnäll och få skulle jag få allt hwad jag petas de på. Det är tacken för detta flag af öm het; men — den är ocffå ingenting att tacka för. Fördelen att nedlägga besparingar i statsobligationer. Dagligt Allehanda fäster i en ledande att ner okö me fra q0! af för ler: om och nut bef) än lan hög de ega om, rän bem upp stat 23 obli nas en elle insä till som wäl lan uta: få fom lik uta fom i e war cent äfw tyck gå vatl ra, war nes non när wär af wär Å ende sina för wid aflli mast inlö en ! sitio måst oblis qvid böra vänt na I seend kens A anwe