Lady Nessby. En berättelse från upproret i Skottland år 1745. IX. Prinsessan af Wales. (Forts. fr. n:r 65). Georg II var känd för att han ytterst strängt höll sig vid de yttre formerna och på det strängaste bestraffade hvarje öfverträdelse af dem; men isynnerhet blef han förbittrad, då man störde honom i hans så kallade olilla sällskaps, ty i dem var det förbjudet att tala politik, och kortspel urgjorde det enda nöjet. ÅÄkven i afton var konungen, såsom vanligt på sina sällskapsaftnar, med sina förtrogna, grefven af Saint Germain, baronen af Vinschote samt hertigarne af Sunderland och Somerset, fördjupad iLandsknekto (Randsknekt var konung Georg II:s älsklingsspel; utan tvifvel hade han fört med sig spelet från Tyskland), och hans panna rodnade derföre ar vrede, då hertigen af Cumberland vågade afbryta honom midt i hans nöje; men denne gick obekymrad om de mörka ansigten, som öfverallt mötte honom, fram till sin faders ländstol och bugade sig vördnadsfullt. Jag ber ers majestät ödmjukligen om ursäkt för att jag så oförmodadt