Det är i afton litet sällskapv. Svarade kammarherren, ännu en gang djupt bugande sig, och hans majestät har befallt, att ... . Att ingen får insläppas mer än de bjudnes, fullbordade den andre i en ton, som icke talte någon motsägelse. vJag vet det, men konungens son utgör såsom jag hoppas ett undantag. Kammarherren vagade nu icke längre vara motspänstig, utan uppstötte slygeldörrarne och ropade med hög röst: hans kunglig höghet, herr hertigen af Cumberland., Major, vänta ni bär, tills ni blir kallade, hviskade hertigen till sin följeslagare och skred derefter raskt åiver tröskeln. (kurts.)