2 —————8——— skilda konungariken. Men sedan dessa bägge länder hade blifvit förenade under en och samma spira, och alltså intet fiendtligt anfall mera var att frukta af de rofgiriga högländarne, hade man försummat att hälla fästningsverken i stånd och derföre fingo dessa småningom förfalla. I detta ögonblick hade man troligtvis gifvit mycket, om man hade varit mindre vårdslös, men — hvad som engång har skett låter icke mera ändra sig. berföre satte man den höga och med starka bastioner försedda stadsmuren, så godt det lät sig göra, åter i stand och armerade det höga och nåstän ointagliga citadellet med alla de kanoner, som man i hastigheten kunde komma öfver. Men tyvärr motsvarade besättningen icke dylika krigiska förberedelser, ty på fästningen låg blott ett kompagni gamla invalider, under befäl af öfverste Durend, och i staden hade man indragit en del nyss bildad landtmilis, som i förening med borgarne skulle försvara stadsmurarne. (Forts.)