en underwisningsmetod, ywilken fyller harnets minne med ett innskapsförräd, iom förslöar def öfriga själsförmögenheter, på samma aång den Kigger ett diupt hyende under lärarens egen tantes lättja. Lif och anda borde wäl här frams örallt wäckas och näras — det säller in menniskans högsta angelägenhet, — men både Lif och anva dödas genom studium f detta kateketiska upplokt på något, fom vill gå och gälla för kristendom, men i sielfwa werket är ett missbildadt kristen. dvomens beurangel, ett torrt togmatiskt öfwersättningsförsöl af den Augsburgiska bekännelsen, föreställdt i frågor och swar. Och det är på en sådan lärobok det swenska barnet skall öda tid och krafter, som sannerligen bättre kunde anwändas. Nej, sätt i barnets hand den heliga bo: ten och lär vet både känna och, efter dess sfattningsförmåga förftå de stora och höna sanningar för tid och ewighet, dem den innehåller; men härtill fordras lärare, fom med kärlelens hela wärme gå till sitt arbete, och fom förstå att sätta fig in i barnets tanlegång och på detta sätt ur deras eget inre utweckla det omätliga lärleksdjup, fom gömmer fia under ffrifz tens bokstaf. Ingen står få nära Gud, som ett oskyldigt barn — förwisa det icke från Honom genom att göra Honom trålig, hardt nära till barnets första och swåraste plågoande. Det på barnets ståndpunkt obegripliga må hwila; — men den Ewiga allmakten, wisbeten, rätt wisan od) kärleken må ur bibeln blida mot barnet med faderliga ögon. Gud och barnet skola då, wid en god och from lärares hand, mötas i bibeln för att sedan aldrig skiljas-. Hwad fordra wi således? Att barnet får lära sig kristendom och lefwa sig in i dess lif. Men bort med en saftlös, merglös lärobok! För barnet till sjelfwa fällan och arumla ide dess djup med når got oklart skum af krassa, s. k. ortodoxa widunderligheter. Wid sidan af bibeln (Nya Testamentet,) låt barnet läsa den bibliska historien. Def enkla, naiva berättelser skola fängsla dess uppmärffame het; dess skildringar skola lifligt tilltala dess både känsla och fantasi; men wisa det tillika, att här är både sanning och dikt, men att det är sannina äfwen i dikten.