Et pur gånger yttrade jag alt jag låg henom till last, men då tog han humör. Tyst, hr Å., tala aldrig onvet. Harjag kanske inte herrn att tacka för detta hem och det ringa wälstånd, hwaraf jag njus ter? Det är tillräckligt för mina behof. Herru mins att jag lånare en grundplåt af herrn, som jag ej fick betala ränta på. Henna grundplåt har wuxit genom trä get arbete och sparsamhet, så att jag nu är smatt förmögen. Jaa behöfwer ej krusa eller förödmjuka mig för någon, utan är en fri arbetare, som känner min pligt. Det är räntan på all denna lycka jag är skyldig herrn! Cu liten kammare på winden war min fristad; på dessa simpla möbler satte jag nu långt högre wärde, än på det cyra möblemanget i mitt fordna skrifrum. Aldrig hade dagens ljus förefallit mig få behagligt, fom vå det strömmade in i tetta trånga rum, der jag från tidiat på morgonen till sent på qwällen fysfelfatte mig med renskrifning. Aldrig hade en lutullisk måltid smakat mig få wäl, fom arbetare-Yuftrunsg tarfliga men snygga anrättningar. Aldrig hade jag förut fat: tat, att redligt arbete och klok fparfamhet förmå skapa en waraktig lycka, samt att lifwets sällhet ide tan sökas i öfver: flöd och njutningar. Då jag blifwit fullkomliat frisk, beredde rokter L., fom skött mig under min fjuktom, plats åt mig hos en förre affärs: man, hwilken jag förut kände och fom af deltagande för mina genomgångna li tanden bemötte mig med synnerlig mils wilja. Hela min warelfe hare blifvit förändrad. 3 träget arbete och rastlös werlsamhet fann jag nu min glädje, och mina bemödanden förskaffade mig efter VA VA få år min principals förtroende till den grad, att jag blef hans kompanjon, sedan han fatt mig i tillfälle att godtgöra mina gamla forrringgegare. Jag är un en fri och oberoende man, lycklig i mebwce tantet att under de sednast förflutna åren ha warit till någon nytta, om än aldrig få ringa, här i lifwet. Det war en uyårsafton wid brasan, som ven ålrrige Å. förtäljre mig fin bi storia. Hand hustru war död för flera år seran; men den gamle wårdades med öm kärlek af sin dotter, som wäxt upp till en wacker och ädel qwinna, förenande bildning och alla huslina dygder med slönhet. Hou sysslare med teborret och blickade då och då mot dörren. — Jag wäntar fära gäfter, anmärkte gubben X. efter en stund, och jag hoppas att herrn icke försmår att med vem taga en enkel sups. Jag tackade naturligtwis, och efter en stund ökades sällskapet med tre personer: tet war ett äldre par af arbetsklassen, fom ingaf mig en synnerlig aktning wid första anblicken. — Hiertligt wälkomna, mina redliga wänner! helsade Å., tryckanre tet åldriga parets händer, och wälkommen, min kära Axel! Jag observerade nu först en ung man, med fördelaktigt utseende och ståttig häl ning. Han hade stannat bakom de gamla. Han steg nu fram och wälkomnares af gubben X., gick rerpå förbi mig med en bugning och tog den unga märtinnang hand, på hwilten han tryckte en eldig kyss. -AH, förlåt mia, kungl. fetter, yYttrate nu X. muntert, jag hade få när i glärjen glömt presentationen. Kungl. selter K. — min bäste wän jernarbetaren Sjöblom och hang hustru ... werfmå staren Sjöblom, deras fon, min blifmande måg. Mitt öga mötte den lycklige arbetaresonen, fom genom idoghet och flit mun nit en ätta perla. Tiden gick i detta sällskcap angenämt och lätt. DeNgamle talate om be flydda årens minnen, och te unga om framtidens hopp. Det war en familjefest ver silfwerhåren gåfwo ökad glans åt ungdomliga lockar, der redlig möta firade sin högtid och arbetet fann sin skönaste belöning i medwetande om wäl uppfyllda pligter. Ekonomiskt. Det har nyligen lyckats en professor Hoffman i Tyffland att finna ett enfelt och billigt sätt att hindra fötts förskämning. Det fött fom skall konserveras, nedlägges.