Norrländska Korrespondenten – 9 augusti 1867, sida 2

Ja, det var hano, tjöt den gamle mannen, under det hans lemmar konvulsiviskt darrade; han begagnade min fattigdom och gaf mig penningar, och lofvade mig tredubbelt, om försöket lyckades. IIan är djefvulen, som förförde mig och äfven skall förleda andra, ända tilldess han har uppnått sitt mål. Men jag vill utlemna honom åt eder; jag vill föra eder till det ställe, hvarest han ligger dold, väntande på resultatet, och ni skolen innan han vet ordet af kunna fånga honom. Ja, det vill jag, så snart ni lofva mig att få vara vid lif, vore det äfven i ett fängelse officerarne rådslogo sakta med hvarandra, ty det sista förslaget var af den art, att de icke vågade att helt och hållet förkasta det. vJag vill heldre hafva hufvudet än handen. hviskade slutligen lairden af Lindsey, och uppfinnaren föredrar jag framför verktyget. lir det oss möjligt att fängsla Alick Campbell, så är prinsen befriad ifrån sin farligaste fiende, ty Alick förenar en orms list med tigerns vildhet.7 Snart instämde alla med honom och således erhöll den gamle mannen löfte om sitt lif (Ulrik Crawford hade för denna händelse redan förut erhällit fullmakt af prinsen), om de genom hans bemedling lyckades fånga Alick Campbell. Lyckades detta icke eller skulle