ännu ser till en gnista, släcker man den genast, hwarefter kläderna så småningom med sörsigtighet böra skäras lösa från troppen. Derefter skaffar man tjärnmjötk, fur mjölf och ostwassla, skär af den bästa linnedut de nödwändiga sörbindningarna, doppar dem i den fura mjöllen, lägger dem på de brända ställena, sedan dessa så warsamt som möjligt blifwit befriade från llädesplaggen. J sådana linnestycken maste man wäl inlinda hwarje kroppsdel fom blifvit skadad. Bomullstyg får ide anwändas annat än yttersta nörfall och då få fort fom möjligt utbytas mot linne omflan. Sedan den första sörbindningen sålunda blifwit anbragdt, då först lägger man den sjuta i sängen eller på en hwilsoffa. Här duga ide några sjädersängtläder, utan den i lallt watten doppade linnedulen lägges på en madrass eller, i britt deraf, på ett bomullstäcke, som bredes öfwer en halm säck, och nu först lägger man den sjuka ter ofwanpå. Om den ytterligare mårs den ide fan ske hemma, få transporterar man den skadade till ett sjulhus. Så snart bärstolen stär i berer skap, lägger man äåännu en gång på en sriskf förbindning, all: deles på det först beskrisna sättet, linrar in den fårade i cn nysuktad linneduk, flår ett täcke öfver lroppen och bär den sjuta få försigtigt man fan till bärstolen, hwarest bon får taga plats, utan att, få midt möj: ligt är, de fårade kroppsdelarna beröras. Derefter öswerlemnas patienten i läfarens ward. Men så längt sträcker fig pligten att bistå mår nästa, oc) man måste bes hjerta den. Den fom lan wårda der sjula hemma, skall genom oupphörliga frista omflag med för och om sommaren med is sytd tjärumjölk komma till ett ganska gyn: samt resultat; mjölken werkar helfofammar ve än rent friskt watten, fom återigen alltid bör föredragas framför olja. Jag har påträffat twå fall af de swåraste drännifar dor, då de sjuta blifwit botare endast ges nom vet första mediet, och högst obetydliga spår fyntes efter den öswerständna olyckan.