in ån obbe Fischer, Maximilians laplan och biltiader. Någet sed nare kom biskopen i Querctaro för att erbjnda sin tjenst, hwillet sångarne äswen efter om fort råd: plågning sins emcellan antogo. Natten sörfiöt unter samtal: te biltade. Miramon led mycket af sitt sår A ögat, som ban asfkylde med matten. Mejiä sjönk i tjup somn. Maximilian begärde bläck och papper. Han stref två bref; det ena (på tyffa) till fin mor, erlchertiginnan Sofie, det andra till fin gemäl. Han lemrade dem båda till biskopen, med begäran att han slulle låta beserdra tem erligt teras adregfer. Han inlade i lwardcra en lock af sitt lår, fom hustrun till ov af fångwal: tarne hjelpte honom afttippa, lysste dem och inlade dem i luverten. Framåt ll. 4 begärte Maximilian att få böra messan, hwillen låstes af biskopen; man wäckte Mejia, och alla tre togo nattwarden. Sf: ter messan qwarlåg Maximilian länge i lnäböjande ställning på golswet. Han dole de ansigtet i sina händer: man wet icke om ban gråt reller bad. Miramon mar blef och nedsiagen. Mejid deremot hänryckt: man måste ihåglomma att han war in: dian cch att det fålunda af honom ansågs sör en ära att dö tillsammans med sin herre. DÅ llockan slog 7, hördes musik från proccssionen och tapten Gonzales ins trädde med ögonbindlarne. Miramon lät sörbinda sina ögon utan ringaste rörelse; Mejiå åter wägrade; men då laptenen sölte bryta hans motstäånd, yttrade biffo pen några ord salta till gencralen, hwars på han lät fina ögon förbindas. Maximilian nelade bestämdt att underlasta fia. nägot dylitt. Gonzales twelade ett ögon blick, gjorde terpå honnör för honom och stallde sig i spetsen för eskorten. Tåget satte sigi rörelse. Betäckningen utgjordes af en sqvadron lancierer, derefter tom mus silen, fom spelare en sorgmarsch. En dar taljon infanteri bildade hai längst den wäg, rå hwilten tåget skulle framgå. Då man framtom till ftora lafarcttås porten, fare Mejiaå med hög röst till Mearimilian: Sire, gif oss för sista gången ett crempel på edert ädla mod; mi följa ers majaftäts feg. J detta ögonblick tågade en prrcecsion of frarciskanermunlar förbi: de håda jörs:a buro trucifixet och wigwattnet, de vf riga waxljus. Hwar od en af de he lislistorna bars af fyra invianer; derefter buros de tre swarta afrättningstorfen och bänfarne. Keisaren yttrade till de båda gencralerna: våtom of: gå till friheten ! Tåget rörde fig långsamt framåt till yr: kogärden; i första sedet gi Maximilian med abbed Fischer på fin högra och biffopen på fin wenstra sida. J andra ledet gick Miramon, stödd af twå francistfancrs munsar, hwilla tedde honom; derefter fom Mejia mellan twå prester från Santa Cruz. Då man framtom till höjden ar tullen, wände fig Maximilian mot den uppgående solen, tog upp fin floca och tryckke på en sjeder, hwarwid en boett sprang upp, fom dolde ett miniatyrpns tvätt af bang gemål. Han tryckte Por nättet till fina läppar och räckte dere! ter urct till Fischer med följande ord: Cis werlemna detta minne till min högt äl ffade gemål i Europa, och skulle hon nå gonsin få sitt förständ åter, få säg henne, att mina ögon slöto fig med hennes bild, fom jag tager med med mig dit upp. Man hade hnnnit till ett stalle nära den breda, yttre lyrkogårtemuren. Doft ljödo dödsilockorna. Blott personer, fom tillhörde processionen, woro tillstädes, comes dan man hade stängt wågen för sollet, på det att det ej skulle skynda upp på lullen. De tre bänlarne oc) de tre swarta tvär korsen ställdes mid muren; de tre fom menderade plutonerna, hwardera bestående af fem man med tre underofficerare, närs made fig de dömde på tre stegs afftånd. Då Maximilian säg gewärens rörelse, trodde han att man war i begrepp att giswa eld och närmade sig hastigt sina olyckstamrater, hwilka han omsamnade. Miramon nedsjönk öfwerwäldigad på bänlen, der han förblef sittande. Munlarne lade hans armar i kors Mejid beswarade snystande Maximilians omfamning, terwid uttalande ord, som endast hördes af denne. Derester lade han ermarne i kors och förblef stående upprätt. BViskopen git from till Maximilian och sade: Sire, gif heta Mexito i min per: fon försoningslyssen; måtte ers majestät i sista ögon blicket förlåta allt! Kejsaren, djupt rörd, tät fig omsamnas och teg. Derefter utropade han med stark röft: Sög Lopes, att jag förlåter honom hans för räderi; säg heta Mexiko, att jag förlåter honom hans brott. 1 NN -— —-p, — — —T —L ——t ftT—na —L— AR ——— — 1 — — — —— — A—— — , —— — An A?— AU. — ——