Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1867, sida 4

den underbara tapperhet, den gudfrufktigz het, rättrådighet och sedliga renhet, den enkelhet i medgången oc det lugn, den ståndaktighet i motgången, hwilka -gjorde honom till föremål ömsom för häpnad och fruktan, ömsom för beundran och färlet hos en hel werldsdel, — och man fon wäl fråga, om Swerige någonsin kunnat erhålla i spetsen för fig en man, fom med mera hopp om framgång efter med större ära kunnat utkämpa den strid, fom till följd af tidsförhållandena, war för Swe rige onndwiklig? Och då mången ännu i dag säger: Carl XII är af alla den, fom gjort Swerige mest ondt, innebär ide detta mera än en orättwisa mot den ädle hjelten? Är det ej tillita blindhet för ett af de ärofullaste bladen i wärt eget folks, en af de mest storartade episoderna i mår jords historia?