2 gjort er fir m wid båtar prifet. rubrik sten i sdagen omligt amme . Lans prof Gefle vr den ft N:o den 5 rande 4 juli a mer n nus iftians au af: örenta omwant rätt: a fom Lycs ha fär ig ans ) par: 3 förra orten. förmos . Den tärmas ganffa ranter. arbete are är elände a ftälDet las af hans mligt. n från Stod: hamn. re från ssutom nsburg amiljmmit, XXIX. flickas wartz; en bur luftras lemar: på ön oner); luftrar 12 illu: Dal: in Gu ilberg; ström; cant of Th. fa Gus kyrkan ffeppar uftafd: bersigt, rad, al ar. jantlas ne ole varnar te förs förmör örwalbanco, ite aus läggningar, afsättas till en sont, hwaraf ärliga räntan med 600 ror stulle en gång hwarje är tilldelas en af de arbetare, hwilka wid hans död woro wid anläggs ningarne anställde, för att af honom ans wändas till uppbyagante af ett boningghus. Då hwar och en af vesfa arbetare sålunda erhållit sitt eget hus kommer räntan af fonden att tillfalla Fässbergs fattigwård eller i händelse tenna icke stulle wara i behof af alltsammans — ett önslningsmäl, hwillet wäl dock fwårligen någonsin torde funna uppnås — hälften reraf till Göteborgs fattigwärd. Enligt testators widare förorrnande uppe sätta arbetarne årligen 3:ne af sina fame rater på förslag till erhållande af nämns ta förmån, hwarefter hr E. Delbanco sedermera bland dessa utser den lycklige. Thorsdagen den 4 Juli, ärsragen af tes stators frånfälle, försingick den fermwanz liga omröstningen för året, derwid oljes pressarne A. Sjöberg och A. Christensfon samt månadstjenaren G. Blom uppe fattes på förslaget. Af ressa utsågs Christensson, som i 30 år arbetat å Delbancoska oljeslagerierna och unter dens na tid till fina hbusbönderg fulla belåtenhet förrättat fina äligganden, till hus: egaren för året, deu 6:te i ortningen fes ban donationen stiftades. Hr E. Dels banco upplåter terjemte för uppbyggande af bostäder åt re arbetare, fom få önffa, kostnatsfri tomt i vet af honom inköpta s. k. Jntaget, hwarest retan 4 dylika bostäter äro uppförda, säwäl till det yttre, med rörfärgade wäggar och hwitstrukna fönsterpanel, särdeles nätta och prydliga, fom till vet inre ändamålsenligt och i öfwerensstämmelse med jund: hetens fordringar inredda. Man har bär för ögonen ett lita wackert som ef terföljanswärdt exempel på huru en are betsgifware, som warmt intresferat fig lör fina arbetares försättande i en få mycket som möjligt betymmerpri och obes roende ställning, på ett rationelt och prats tistt sätt lyckats i fitt ärta fträfmande. — Hög ålder. Den 1 sijil Juni af led i Torpa socken å lägenheten Asptorp å Stenby egor i närheten of Köping ter: pareenkan Anna Stina Nilsjon, 91 år gammal. Anmärkningswärd war den helsa och kraft, hwarmed hon bar sin alter; ty utom tet, att hen aldrig warit sjut, bibehöll hon ändra tilt lifwets slut minne och syn i nästan oförminskad grad tunre dagligen spinna och sticka och vefemellan läsa Gurs ord, ur bibeln upp: repare hon länga stycken utantill. Och när luften tom på, tog hon härfwen i band och gick ut unver flätter och skörd, för att, fom hon mente, wisa, att hon ide war sämre än fina gosjar och flics tor. Af sårana hade hon i fitt ättens skap med fin för 43 är fedan aflivne man ide mindre än 7, alla ännu lefiwanre och brutave hon säga på sitt alavlynta och förnöjsamma språk — deri alltid ett ord om hennes förtröstan på en all: god och tärletsrif försyn inblandade fig — bade Gud låtit mig flera få, hare ban nog och låtit flera lefwa. Alla fina barn hade hon sjelf lärt läsa, hwartill bon just ide tyckte att några sktolor fun: re behöfwas. Men också wille hon att dessa barn skulle underhalla fina tunffa: per och äfwen litsom hon lära fig utantill ur böckerna. Men je felet är, fare hon, att pojken min — en 60 årig fon, hos bhwilten hon med get trefnad borde — lyter mig inte. Utom tegja fina 7 barn efterlemnare hon 21 barns barn och 9 barnbarnsbarn. — Från Estilstuna strifwes för den 27 sistl. Juni följanve: För 2:ne är fer . 32 I dat 4c.: re tan blomstrade wår jmiteg-manufaftur på ett sätt fom kunde bereda hugnad åt hwarje wån af ett sosterländskt framåt skridande, och detta trots den stora ine förseln af utländska smiden, fom vå ifwerswämmade mårt land och tad ware ett par här bofatte jernkrämare, med mera finne för en lumpen minninaglyftnar, än det samhälles gagn re tillhörde, äfwen bit letare fig fram utgående härifrån med namn, heder och wärdigs bet af Eskilstuna smiden kring det öfriga Swerige, för att genom fin meräns kels sämre qvalit förnerra ett förut härifrän wälländt fabrikat. Dock fmidesalstern, både in: och utlånrska gingo då åt, men un — bwilfen skillnad — ware fig genom de få allmänt klena fons junkturerna, den ftora prisnedtrydnins gen, få att arbetet får pörag få godt fom utan förtjenst eller bwarför ide, genom anförda faktum, nog af, nu är smides fabrikationen i ett betyvliat utförgåenre. Reqvisitienerna ingå ej till mer än fjerdedelen mot förr, derföre mäste mästare göra tonkurs, arbetarne afsteras för att fera nutgå i landet hwarejt de bosätta fig än bär, än der, med ett ord det liknar fig till en allmän upplösning af en af landets modernäs ringar, fom bär, sedan Rademachers och Swen Rinmans dagar baft fitt hufmuds säte, och ESwerigeg Sheffield tyckes ligga på branten af sitt fal. — Upptädtsjärd i Grönland. Fedre landet berättar, att hr Edward Whymper företagit en resa för att undersöka det inve af Grönland. I fitt förfta bref till Athenceum, dateradt Kjöbenhavn, der han någon tid sysselsatte fig med förberedelser till resan, yttrar han bland annat: Det gifwes intet skäl att antaga att vet inre Grönland företer några owanliga swårigheter för en resa, och man har all anledning att förmoda, att der finnes nå genting annat och bättre än en ödemark af snö och is. Ty ej allenast äro öfwer: allt bland grönländarne sägner i swang, ske att det inre är ett fruktbart land, utan detta blir nästan sälert i betraktande af de orälneliga renbhjordar, fom tillfälligt: wis besöka ätskilliga delar af kusten och alltid draga tillbata till det inre, dit de aldrig försöljas. Dessa hjordar äro få talrita, att de till sitt underhåll mäste kräfwa ett ansenligt förråd af föda, och derför antaga många, som bäst känna dens na sak, att det inre är om ej ett fruftbart dock långtifrån ett öde land. Deins föddes oöfwerwinnerliga olust att resa öfwer fnön har hittills wisat sig som det största hindret mot ett besök i det inre. De ha sägner om ett wildt, menniskoätande follslag, som lefwer på andra sidan om den bergsträcka, hwilken begräns sar utsigten från Davis-sundet, äfmensom andra berättelser om ett wåldsamt wilddjur, Asnarot, som dock aldrig we terligen blifwit ware fig sedt eller, än mins dre, sångadt. Men föruämsta slälet till deras skräck är de tlystor, fom snön döljer och der de ofta störta ned. Jag får förs modligen ingen hjelp af grönländarne, men pärälnar deremot bistånd af personer af blandad härkomst. Jag kan ej sluta detta bref, tillägger han, utan att uttala min erkänsla för den wälwilja jag rönt från Danskarnes sida. Stort och owäntadt jom det biftånd war, mig förunnades i England, måjte jag doc säga att det öfwerträffats af den hjelp jag mottagit af fulltomligt fränumande perfor ner, fom ej funna få någon erfättning. — Ny uppfinning. I en Newyortker: ticning läfes: Heliotypografien är nam net på en ny uppfinning på boguerroty: piens eller fotografiens omräte. Redan under en längre tid har man anstållt försök att med tillhjelp af solljuset åftadkomma metalliska typer, med hwilka man ffulle funna trycka, litsem med typerna i en boktryckarepress. Preblemet tyckes warg löst, emetan i Newyork, N:r 70 Fulton Street, bildade fig ett heliotypbolag, fom levererat profexemplar af beliotyper, hwilta öfwerträffat de största förwäntningar. Så kunde t. er. åftadkommas inom 12 timmar med en fops parplåt en ytterst tydlig och noggrann heliotyp för en karta öfwer Frankrike, hwilken genast kunde begagnas till tryck i hwarje slags press som helst. Högst wigtig torde denna uppfinning blifwa för mångfaldigandet af sällsynta Manus ffripter, avtografer m. m., emedan dess noggranhet är utmärkt stor. Bolaget tror sig kunna blifwa i ständ att inom 12 timmar leverera plåtar till Europas illustrerade titningar, så att man inom 24 timmar skall kunna fullständigt af trycka dem. — En untidsroman. Det gass en tid, då man ännu gerna läste romaner i bref. Numera gäspar man åt de före skräckligt uttänjda episoder, i hwilta frosfade hjertan och försmädda maskuliner lika ufförligt skildras af qwinliga pennor, och derför har Punch föreslagit att införa ett nytt flags romanliteratur, hwars pros dukter, i motsats mot föregångarne, skulle utmärta sig genom sin torthet. Jdeen har den betanta skämttidningen hemtat från den atlantiska fabeln, Bwarför romanen äfwen kallas en fabelroman. Se här huru denna roman i telegrammer utfpinner fig: London 1 April. Middagstid. Käre Jonathan. Will gifta mig. Engelskorna tråfiga. Sök mig behaglig Amerikanska. Newyork 12,30 e. m. Käre John. Har just en på tapeten. Blå ögon, hwita tänder, swart hår, smärt wäxt (ide mas ger). Ordning och sparsamhet — en att. London fl. 1 e. m. Litar på dig. Full: magt in blanco. Newyork il. 2 e. m. Har hällit loftal öfwer dig. Hon will af hjertat gerna sådan male. — Ber förft om ditt foto: grafiporträtt. London halj 3. Jag låter skruswa den Casselliska apparaten till telegraftråden. Härjemte det begärda porträttet. Newyork tl. 3. Hon finner dig ut märkt bra. Går in på saken. Härjemte hennes porträtt i gengäfwa. Heter miss Jenny. London ll. 3,30. Tillbedda Jenny. Frän första ögorblicket ha edra retande behag djupt ingrott i min själ. Will ni lyckliggöra mig? Newyork tl. 4 e. m. Ja — jag mill, älskade John. Också er bild wertat mälgörande. Men rata dot polisfongerna. London kl. 4,30 e. m. Till Jonathan. Köp diamanter för 10,000 pund — hos bästa MNemwyork-juvelerare. Bjud på mina wägnar åt älskade. Till Jenny. Dyra qwinna, tag dessa juveler fom kärletsprof. Deras eld ene daft swafwelstickans mot mig förtärande lågan. Newyork kl. 5,30. Alftade John. Djupt rörd af herrlig skänk. Du funnit wägen till mitt hjerta. 1 love you with all my heart London IH. 6 e. m. Till Jenny. J sjunde himlen! Min engel, trånar efter dig. Jnskeppar mig i qwäll. Wi se hwarann snart. Newyorkaätl. 8. Käre John. Resan onödig. Jag sjelf nu förälskad i Jenny. Hon föredrar mig, fom bor närmare. Oecanen stiljer eder. Wärt bröllop stär ll. 12. London kl. 8,15. Goddam! Jonathan, du en bof! Skymfen fordrar blod! Mina setundanter i Newyork: Johnson, Adams. Newyort i 9 e. m. Mina felundans ter i London: Smith, Stuart. Du förs olämpad, alltså wapenwätjande. Fort — ty midnattstiden mitt bröllop. London fl 10,30 e. m. Till Johnson, Adams, följande mina wilkor: Wapnet — elettriska gnistan från fabeln. Hwar dera slickar motständaren stark stöt. Lots ten afgör hwem först affyrar elektrisla batteriet! Newyork kl. 11 e. m Lotten har of gjort till sörmån för Jonathan. i Johnson, Adams. London kl. 11,30 e. m. Wi äro bes redde. Meddela twå minuter förut eder ställning. Smith, Stuart. Newyork twå minuter före mirnatt. Precis midnattstiden låta wi tråden spela. — Gif akt! Johnson, Adams. London, midnatt. John har fallit, föns dersplittrad of gnistan. Lbonneur est satissait. Smith, Stuart. På detta sätt är hela romanen utspelad på ett halft dygn. Hjelten i densamma blef inom twå timmar älskad — förrådd — nh dödad! Hwad will man mera? — En forrefpondent skref den 20 Sus ni från Vos socken i Norge till Bers gengpoften : Södra delen af Vos socken samt ans gränsande trakter af Hardanger hafwa stärse warit ståndqmarter för björnen, fom från wår till höj ströfwar omkring i skogarna oc på fjellen ech än här, än rer gifwer fin tillvaro tillkänna genom att töra får ech äfswen större kreatur. Voeboerna, som äro ett raskt folk, hafwa föga winlagt fis om björnjagt, och när man er och annan gång hört, att en björn blijwit rörar, har det i i alls mänhet sktt genom gillerskott. Det war derföre en sällsynt hänrelse, då en af de sista ragarne i Maj månad i Vorralen i Bod en björn blef skjuten med jagtbössa. Ett par björnar hade blifwit bes märkta i närheten af gården Gjerall, och en ber boende gårdsman Endre Cirifdfon Gierall samt en af hang grannar, Lars Gjerall, begäfwo fig derföre en mors gon ut efter dem, hwardera bewäpnad med en bösja. De funno spåret i den mjuta snön och följre det hela dagen, men funno ide björnen. Dagen derpå begäfwo re fig åter åstad och woro då lyckligare. Följande fpåret funno de en björn liggande uppe på en bergsklint, som war så beskaffad, att den på tre fivor stupare brant ned till betydliat djup, medan ten på fjerde sidan fame manhängde med fjellåsen merelst en smal tam, som wäl icke war mer än ett par alnar brev. Från tetta håll närmade fig nu jäzarne björnen och Entre skjöt på honom på ett häll af ungefär 50 alnar. Björnen refte fig straxt, men mir fare genom fina osälra rörelser tyrligt, att han war sårad; han förfötte nu förft att fly utföre, men vå han på alla fans ter mötte brävdjupet, nödgades han mäns da om och fe till att fomma förbi jäs garna, hwilka storo på vet smala utfpråns get. Emertlertid hade Entre fattat den andra bögfan oc) sköt, men gpewäret Elickade och det mar ide tiv att ladda på nytt. Nu hate jägarne mwalet mellan att draga sig tillbaka och lemna plats för björnen, eller stanna på bergskanten och TS 34