Norrländska Korrespondenten – 16 juli 1867, sida 2

rade samtalet. Ändtligen är det slut och Lochiel reser sig ifrån sin plats. Lösen är alltså Perth och Amboy ? frågade han. Ja svarade den tilltalade. Uppställ edert folk så att, då porten skall öppnas för att insläppa den från Slateford tillbakakommande deputationen, ett dussin af edra soldater kunna tränga sig in på samma gång. För dessa bör det vara lätt med det svaga och skenbara motstånd, som jag gör med mitt folk, att så länge förhindra portens tillslutande, att edert öfriga manskap hinner komma fram. Då är Edinburgh värt9, utropade Lochiel med tindrande ögon. Genom migso, svarade med eftertryck, och derför begär jag, att ni utan något vilkor skall uppfylla min bön. Ni har mitt ord derpår, var svaret och här, tag min signetring som pant. När och hvarest ni räcker mig den, sa skall jag ögonblickligen igenlösa den den andre Tio minuter derefter hade Rawlins återkommit till vaktstugan och satte sig till utseendet förargad vid sin bägare. Ni ären allesammans narrars, sade han poch ha utan orsak uttröttat mig. Icke ett ljud lät höra sig ute och ännu mindre kan man se något. Det var bara drömbilder hos en uppskrämd fantasi hÅter herrskade djup stillhet i den goda staden Edinburgh och midnatten var redan förbi, utan att något anmärkningsvärdt hade inträffat, Framemot klockan ett hörde man bullret af en tung vagn, som närmade sig porten vid Netherbow. Straxt derpå dundrade några hårda slag på porten och inträde begärdes. Werda??9 ropade skildtvakten. Deputationen från Slateforde, var svaret. Ha ni lösen? begärde skildtvakten vidare att få veta. perth och Amboy, svarade de deputerade. Nu gaf den vakthafvande officern befallning att öppna porten och äkdonet rullade ovigt in. Men icke blott vagnen kom in, utan med den äfven en skara bergskottar. Till höger och venster sprungo de upp ifrån marken, der de hittills hållit sig dolda i skuggan, och uppstämde genast det vilda skri, som är eget för högländarne. I början det blott ett dussin, som inträngde med vagnen, men ett ögonblick derefter hade de ökats till tre eller fyrahundra. Det syntes som om de blefvo framtrollade ur jorden eller nedföllo ur luften, så utomordentligt fort och jättelikt växte deras antal. Vakten sökte göra motstånd, men blef var