Norrländska Korrespondenten – 12 juli 1867, sida 3

hwarsörutom det lilla bon erfar wanligtwis ide är egnadt att wäcka hennes ins tresse derför och att gifwa henne något klart begrepp af situationen. Detta förs bållande tycks oss mydet beflagangwärtt. Qwinnans lif blir derigenom inskränkt och buncet, och hwad som är än mini nare, vet beröfwas ven lycka fom blefwe en naturlia följd af ett lifligare umaänge och tanteutby:e med re manliga fimiljemedlemmarne, med fader, broder eller make. Ofta nog tyckas man och hustru lefwa i twå elika sferer, ligger en nära på ouppfyllelig klyfta emellan deras tankar och intressen, har den ena hälften af det till ett harmoniskt helt förbundna pa: ret ingen aning om de känslor fom pe nomströmma den andres bröst, intet bes grepp, intet intresse för ideer, för hwilka han fan entusiasmeras och uppoffra sig. Man har tilsfrifwit det bristen på mer: delsamhet i mannens karakter, att män i fina hem stundom funna fitta timtal tysta, slukande ett tidningeblar, utan att ens med en enda stafwelse yttra fig om te derur erhållna underrättelserna. Den nämnta orsaken må wara riktig, men såsom ensamt tillräcklig kunna wi likwäl icke unse den, utan hålla före, att roten till ifrågawarande hos mången rod måste sökas djupare. Den slutenhet, eller rättare den tröghet att tala, åt hwilten så mänga män hängifwa fig i fina hem, bar fin grund deri att deras makar icke äro uppfostrare att deltaga i ret fom intresserar männen, att te äro oförs mögna att förstå de metdelanden, dem titningarne bringa från alla werlrens velar. Här skall och får ide nekas, att också männerna icke borte i få hög grad häns gifwa sig åt fin häg för beqwäimlighet, utt de borde bemöra sig att bilta och unterwisa fina hustrur, och litaså litet fan betwiflas, att ju rerigenom ganska wackra resultater skulle winnas. Dock må maa härwid icke glömma, att mäns nen från unsträngante tjenjte-göromål åaterwänta till fina hem för att hwila, att ve äro wane att jig emellan uttala fina åsigter och omrömen fort, koncist och bestämrt, och att mången satnar lust, men mangen äfwen förmåga till tetals jerate förttaringar och systematiska ut: läggningar. Qwinnorna borte derföre ide göra fia beroende häraf, utan söta att genom sjelfstutium ersätta hwad upp fostran icke gifwit och lijwet ide fan bjuda dem, ech dertill finna ve ett rikt materiel i titnings lettyren, förutsatt nämligen aåst de rätt begagna fig af dens samma. De flesta fruntimmer fom läsa tirs ningar börja wanligen på filta fivan och söta ifrigt efter rubriter fom ide hafwa vet ringaste intresse för mannen. Pos litit förorsalar dem lersnar, geografiska, etnegrasisko meddelanden e. s. w. tunte gerna för vem wara tryckta på hebreiska. Det är häri wi skulle önska en genom gripande förändring, skulle önska att hwarje qwinna läste en gor ticning, ide för att dermed fylla en half timmes let ighet, icke för familje notisernas, ftargs nyheternas och mode rapporternas skull, utan med den allwarliga föresats att förskaffa sig ett öppet öga och ett mot: tanligt finne för de företeclser fom sätta benne8 fosterland och werlten i rörelse, för att sålunda jemwäl på tetta gebit wara fin man en jemnbörcig jöljeflagarinna. Nadars jätteballong uppsteg från Jnvalitesplanaten i Paris