Norrländska Korrespondenten – 12 juli 1867, sida 3

Vv, Lenlithgows torn. Några veckor förflöto, utan att något förljöds om Alice, så stor möda såväl lady Nessby som Ulrik Crav ford än gåfvo sig, för att komma henne på spåren. Den ende, som hade kunnat gifva en säker och noggrann underrättelse om henne, sväfvade en lång tid emellan lif och död och var ur. stånd att förstå någon fråga eller besvara en sådan; men då han slutligen blef bättre och man ansatte horom, för att han skulle säga sanningen, så teg han härdnackadt och vägrade att säga nägot så länge han icke var en fri man. Således hade bekymret hos dem, hvilka den stackars bortröfvades öde låg på hjertat, icke blifvit minskadt, och den enda glada underrättelse, hvilken under denna långa tid utbredde någon glädje i palatset Nessby, var att faran, i hvilken Allan Glencairn sväfvat under de första fjorton dagarne, nu ändtligen upphört och ban befann sig på bättringsvägen. Emellertid gjorde Carl Edvards sak raskare framsteg, än man i början hade hållit för möjligt. Hans stridskrafter växte för hvarje dag och han ryckte Edinburz allt närmare. Intet under alltså, att de jacobitiskt sinnade bland innevånarne började kasta mo