Norrländska Korrespondenten – 9 juli 1867, sida 4

ton, lefde lyckligt med jur älskade Mtecytild, och från honom härstammar en i Schweitz ännu blomstrande slägt; den be dräglige fadren födde de ännu i hans sena ålderdom. Hans borg förstördes emellere tid af de jörbittrade bedragna; hans egens domar konfiskerades och han beröfwades hela sin förmögenhet, så att Mcchtild ej erhöll något annat arf än penningarne i den feta teleu. Tanlar i smmrasset Hwarje mennista för med sig sin ffugga. Sådana skuggbilder, födda i fönrmra: sket och döda med det ögondlic, som sett dem födas, lägga wi här inför wåra lä sares ögon. Döden är tröskelen till lugnets boning. Min bror, hwarför darrar du på trös Straxt ester din födelse grät du, vå alla, sem omgåfwo dig, logo. Lef så, att du i dödsstunden fan le, när alla, fom omgift: wa dig, gråta. För menniskan är döden rätta döpelfeaften, hwarwid hon erhåller sitt namn. Till Ärbetaren. (Ur Arbetarens Fristunder.9o) Du, som utur öde trakter, Som ur bergets dolda schakter Manat rikedomar fram, Dem du sjelf har mast försaka Arbetsman! din hand vi skaka, Ådle gren af Adams stam! Tårar har ditt öga gjutit, Ofta nog din svett har flutit, Suckar pressats ur ditt bröst; — Men hvem märkte sucken, tåren, Hvem försökte lindra såren, Och hvem gaf väl hjertat tröst? Tron, blott tron, förmådde detta, Hon som mäktar vberg försättar — Tron på Evangelium, Som bar sagt, att arma, rika, Åro intör honom lika, Som beherrskar tid och rum. Länge mörkrets vän dock lärde, Att du var af lägre värde, Att för dig fanns blott ett bud, Det att i din svett arbeta; Men att efter kunskap leta Var ett brott emot din Gud. Ljuset ville man förvara, Att dess strålar, evigt klara, Ej det inre skulle na; Dock utur dess djupa källa Städse friska vågor välla, Du dess nektar drack också. Derför, hur du än blef slagen Uti fjettrar, kom dock dagen, Då din kraft du känna fått Och, lik Simsom, bröt din boja, Blef, fast boren i en koja; Fri som herrskarn i sitt slott. Fri, da du dig lärt besinna Att det mål du först bör hinna År att dig behesrska sjelf; Ej förvandlas till ruiner Da ditt hus, hur stormen hviner, Hur den brusar, lifvets elf. Hell dig, starke! — dig vi egna Högt vårt lof; må himlen hägna Om din hydda — ma i frid Du oss lyckosamt få lära, Såsom förr, att lifvets ära Vinnes uti mödans strid! Maximilian Axelson. Sjöfartsunderrättelser. 4867 Apen 29 Ådölen, Nordlander, alg. fr. Buenos Ayres till Avtverpen Maj 2. Orion, Mul-ath, atg. från Myntevideo till Parsva. 48. Magnus, Rövblom, alg. från Rio de Janeiro till Göteborg. 23. Express, Rod:n, anl. till Rio de Janeiro från Buenos Ayres. 29. Solleteå, Pettersson, anl. till Ascension från Cardiff. Juni 44. Fama, Anderssou, aul. till Port Mahon från R:o de Janeiro. 22. Norden, Andersson, segelkl från Hayce till Wifstavart. Ju Yi (EA FM 0 i