ten af månaten anlände i medeltal 1,250 emigranter dagligen, en dag öfwer 3,000; bland dessa hafwa en stor mängd warit Swenskar. Hafwa te penningar med fia, få att de funna köpa fig en bit jord och odla den, jå funna de wäl få fin utkomst, annars blir det mycket swärt för många af rem, ty här är fortsavante särreles onrt om arbete. En stor tel emigranter hafwa oc en mängd öfwerspänta iveer när de antända hit; och will någon af wälwilja gifwa dem goda råd, så äro de nog oförständiga att icke fråga derefter. Här bosatta Swenskar weta nästan sagdt ingenting wärre, än när någon emigrant kommer oc) uppe föfer honom, ware fig han merför brer eller helsningar från befanta i fäders neslandet; ty det merjör alltid beswär och titsspillan, hwilta twenne saker alls ide äro omtyckta här. Jag wet af erfar renhet, huru glädjante det war hemma i Emerige, att genom någon person få helsning från någon befant, fom war i Amerika: seran man en gång kommit hit är förhållandet ide få med helsningar från Swerige, ty man fruktar wanligen att i öfwerbringaren af desamma få ett s. k. påbäng, och tetta flår tywärr ganska ofta in. Då personer hitresa frän Swerige, böra de wara sörsigtiga med att icke läta te hemmawarande atressera deras bref unter ben arress, fom re hänrelsewis weta att en härwarande lantsman har; ty ins gen må inbilla fig attt någon här emot: tager ett obetalvt bref till någon otänd person. Deesa bref blifwa qwarliggante på posten i 30 dagar, och om te icke in: om denna tid hemtas från pofttontoret, afsändas de till generalpostkontoret i Washington, ter de brytas och uppbrännas. Jag har welat påpefa vetta till emigran: ternas bästa, emeran ret flera gånger bäntt, att landsmän, sem jag aldrig fört fett eler hört talas om, tommit till mig och frågat efter bref, emedan ve wid af: resan bert personer tiuskrifwa dem uns ver samma adress, som jag har. Följden bar naturligtwis blifwit ren, att deras bref ide blifwit mottagna, emetr an personerna ej warit lända. Emigranterna göra bäst uti att låta tre hemmawarande acresfera deras bref tillemigranttonipa: niet härstäres, med hwaro fartyg re hitresa. Mycket ollekt göra de inwandrare, hwil: fa, Då de an:ända bit, icke genast antaga te platser eller arbeter, som tilläjwentyrs blifwa tem erbjudna. Jag träffade i förra weckan några Swenskar, fom fort förut anlänrt, och frågade vem, hwad re ämnade företaga sig, alldenstund ve ide lunde något banttwert eller förstodo lan: dets språt. En af dem swarade bå, att ve skulle fe tiden an något, innan be an: togo platser eller sölkte fårana. Jag fare vem, att re troligtwis stulle få wänta mycket länge innan nagoa erbjöte vem någon syeselsättning, men erhöll tå till jwar, att en af bem retan erhållit ett anbud som tuff, mot en lön aj 18 tollars i månaden och allting fritt, men att han nog skulle skaffa fig en bättre plats med minjt 30 dollars i månaten, ty jör mins dre behöfde man ej arbeta i Amerika. Jag wille i få ord göra tem uppmärkt samma på teras stora miftog om förhällandena här i landet, men det war förgäfwes; ve hate nog hemma i Swcrige fått rigtigt reva på bur bra allting är här. Stackars mennistor! de få nog säsom bär brukar sägas gå igenom et luten innan ret blir folt of tem, få har fallet warit med de flesta af härwarande londsmän.