Norrländska Korrespondenten – 5 juli 1867, sida 4

NM — Swarjehanda. Bidrag till historien om inskränkt un: derjätareförftånd. Ernst August, hertig af Weimar, utfärdade den 3 November 1736 följande förordning:Undersåtarnes mångfaldiga rässonnerande öfwer regerinz gen warder härmed sörbjudet; den här: emot oryter, dömes till ett halft års tutthusstraff. Det åligger embetsmännen att kungöra, det styrelsen beror af oss och icke af bönderna, och wi wilja icke hafwa når gra räsonnörer till underjåter. — Day och Martin, de detanta blant: smörjsfabritantern a i London, hafwa rå följande sätt lommit tik sin solossala rörelse och förmögenhet. Day, då en fat? tig arbetare, fatt en dag i ett londonerbryggeri och drack ett glas öl. Då ine tradde en illa HÄdd individ i öljugan och frågade: Omwem mill löpa ett godt recept till blanlsmörja? Jag säljer det för en butelj öl — Jag går in på handeln, sade Day, och den andre uppe gaf receptets beftändsdrlar. Godt, far de Day, och bjöd honom på ännu eu bus telj öol. Andra dagen uppfölte Day en betant, en wandrande trämare mid namn Martin, och meddelade honom receptet. De tillwerlade tillsammans en qvantitet blanismörja och syllde den på några bus teljer, fom de öfwerlommo på en aut tion. När det war gjordt, lejde de en person till att gå i alla Londons diwers sebodar och fråga: Har ni blantfmörja af Day och Martin? Swaret blef na turligtwis öfwerallt nej! — Andra dar gen slickades en annan lejd karl med fam ma fråga till samma handlande och erhöll samma swar. Tredje dagen utsände de en ny sommissionär, men med den förändrade frågan: Xnffar ni föva blant smörja från Day och Martin 2 — PRätt gerna!, swarode handel männen. Nu war hufet Don och Martins lycka gjord. De tlistrade på fina flaskor en vignett, fom sörestallde en fött, hwillen förarym: mas mot sin spegelbiid i en ny blankad stoswel. Denna rignett har gjort fin rund genom werlden. Tå Day gifte bort sin retter, gaf han benne 35,000 p. st. (360.000 rdr vmt) i hemqif — En man, som i 23 ära tidi dec ständigt giäl och ff leswat tillsammans med sin hustru, uppmanades af en män, att med någon fefttivitet fira sitt insinn d nde fitfwersrölion. HM nej fiomare han tå lät oss heldre wänta änn 5 år; då lunna wi fiva det 30:Päriga Iriget. — Ett af Danmarks märkwärdigaste monumenter, det så lallade Runde taarn i Köpenhamn, undergar för närwarande reparation. Detta torns höjd är 60 mes tres. J det inre är byggd en flags mindeltrappa och få inrättad, att man dee qwämt till häst, ia till od mod i wagn lan uppnå tornspetsen, hwarifrån man njnter en praltsull utsigt öfwer hela sia den och i 5 mil i omtrets. En lång tid igenem tjeuade Runde taarn till föftningsmert oc fom statsjängelse, och måns ga fasansjulla och fabelaltiga sagor civfusera i landet om detsamma. Dess nu för tioen wisserligen redan mycket förfallna murar ft a hafwa warit kittes till de blodigasie seener, och många histor isia mine nen oninyta fig till detta torn. Under Ppeter den stores wistande i Köpenhamn besåg han äfwen tornet. Konungen af Danmark, Fredrit den fjerde, hos hwilken Czaren war gäst, åtjölide honom wid denna exlursion. De båda souveränerna hade uppnått spetsen hwarisrån den Hero ligaste panorama erbjöd fig för deras lic: lar. Peter ten store tom under samtalet på tal om sitt politisla system. — NU ni sane han till Fredrif IV, att jag vijar er ett exempel på min wiliå Och utan att aswalta Fredrilå swar frants winlare Czaren ur sitt följe en kasack till sig oc bafallve honom med ett ora att hoppa ned i djupet. Kosacken säg först på Czaren, sedan på Konungen, saluterade derefter och utan att uttala ett ord, förs tade han fig ned i afgrunden. AN0,