wertog mer be veltaning i almar P från amtlis udelta Patus entets tatiere med TZ egels mans Dal: Djur: ge och ;ärdet, 8 tra: Rouse ajoren slagit upper nemlis terare, 1,344 i 2:ne ardera ortifi nffap. ni och eferna 9. H. en ans jerna. sare, lande: ia. — ternas a för )iverse m. m. strum. anes, ga och Ir Und, unter t hepp qgrades råsten bred.) måste iga (xityaet hagdes tenna ombes rtyget tt ter ll och nt fin brans hands uland, n tree 1 med härtill n, att barn, förse barn brann stället let på ne A. öttfreaom en 3 rof. ningen elden upplommit, men ätslilliga omständigheter göra det troligt att mordbrand der ej warit anladgt utan antändningen fannos lilt skett genom äska. Byggnaden jemte lösegendomen war brandfsörsälrad, ehuru till mycket lågt belopp. — Nidingsdåd. En mureri arbetare Cedergren i Carlekrona har met en knis tillfegat sin hustru flera swära hugg i bufwuret. Uelingen är hättar. — Tpwå större hwalfis-ar hafwa flera dagar wisat sig utansör Marstrand, nära nog i hwillet gifwer wid handen, att en myckenhet fill måtte der uppebålla fia. Å natt, striswer Marstrands T:g den 22, har de ena warit alldeles inne i hamnen, fom det tydtes till föga fromma för den stackars sillen, hwillen timwis gjorde rätt dugtiga luftspräng. Fislarena ha under natten erhållit en owanligt rik fångft. — Anländce refande. Man uppffat: tar till 600,000 den massa främlingar, d. w. s. icke ordinarie parisare, hwilka för närwarantde uppfylla fajgerna, reftaurationerna och teatrarne i Paris, fom trängas på trottoarernas aefalt och Upp: taga den stora merlveftarenå fordon. Det synes derföre allreles ide wara tf werdrifwet tå man beråätnat att tessa netläpgga i Paris 10 millioner fics vag: ligen, hwillket entaft gör omkr. 17 fres i medeltal för bwarje. — Förhören med Bcreczowski, hwilfen bade för afsigt att i Paris mörta Kejsaren af Ryssland, lära snart wara slutarc; vet heter, att ban bestämtt faft: Häller wir sitt påstående att ide hafwa några met skyltiga. Den cell, i hwillen ban sitter, är en lokal fom är särsliltt bestämt för personer, hwilta benätt förs re sörbrytelser eller fom reran äro töm: da till rören. Denna cell ligger mitt öfwer tet rum, fem war bebedt of Marie Antoinctte. Bland rem, fom förut jutit i Bercczewslis cell, nämnas Marskall Ney, Presten Verger (fom rövare Erkebiskopen aj Paris) ech Orsini. — Ryska Kelsarens önstan är att Bereczewski måte te få behalla lifwet. — Presidenten Gefsrard. Bland re med tet westintiska pestänafartyaet nyligen till England antomna resande är äfwen general Goffrard, f. d. prefiviut i republiten Haity. Han är af ren ne gersärg, med grått ulligt hår, en man em ungejär 50 år, mer lugna ech fina mankr. — Pesten i Bagdad. Telegrafen merdelar betymmersammaunderrättelser från Bagrad. J Kerbelah wid Euphrat, schiiternas wallfartsort, har pesten ute brutit; twå der lägrade berninstammar, ungefär 1,000 personer, förlorare retan unter de första dagarna omkring 100 töda. Epitemiens symptomer äro te för pesten wunliga: tyfös, feber, törtelanswälining i armhalorna ech ljuwskarna, karbunklar, fläckar på buden och eu ytterlig contas ghicsitet. Såsem orsak till pestend utbrott angifwas te giftiga utrunstninaarna från te i massor förruttnate djurkroppar, hwilta Euphrats efter öswerswämningen smaningom sjunkande matten qwarlemnat på marken. Men emetan ren heta årg: titen snart är inne, hwilken binkar göra slut på pesten, har man grundad för: hoppning att farseten ide skall winna stor sprirning. Från Baastad har man dragit en sträng corten, färreleg för att afhålla ve till Alig graf talrilkt walfår: vande perserna. . — Slafhandeln. Under sistlidna år hafwa på Afrikas tuster of engelska frys fare tagits 34 slasstkepp. Omkring 1,500 slafwar hafwa terisenom återfått fin fris het. Många af de tagna slassteppen hate blott få slafwar ombord; men flära huns tra, fom skulle hafwa instufwats på hwarje ffepp, woro reran nerförta till siränterna. De flesta priserna gjorres på Afrikas ostkust. — CFåsom bewis på huru endt tet för närwarande är om anssållningar i Amerika anföree: En töpman i MRewvort annonserare nyligen efter en Bethällare. Lönen war liten och platsen i öfrigt föra afundswärd. Jcke destomindre anz mälte sig 209 sökante bland hwilka funs nos många, som wero mäktiga i flere främmande språt och i öfrigt egde god biltning. En löpmami Filarelsia ohnons serate efter en Kassör med den påföljd, att ej mintre än 600 sökande anmälte fig. Den stora fredsrörelsen. (Ur D. N. Ibland intressanta bidrag till den agi tation, fom i flera länder börjat wisa fig emot den feberattiga iswern för de tryc: tonde rustningar, hwilta under namn af den bewäpnade freden hota att utarma follen, sörtjenar synnerligen uppmärtjame mas ett föredrag som i sörliden Maj må nad hölls i medicinska satultetens förelåenirgssal i Paris of Frederic Passy, en af den nyligen bildade fredligans sörnäms:ia ledamöter. : Talaren wisade med statistiska uppgif ter att Europa i fredstid underhåller fyra millioner soldater och årligen bortlastar på lrigswäsendet on summa af ide mindre än 26,250 millioner rör, d. w. s. en freds jedel af alla staternas samtliga utgifter. Detta av en del af militär-omlojtnaders na, fom synes i siffror i hwarje stats dudget och utbetalas af sjeljwa statstassan; men om man tager i betrattande en mängd andra omssändigheter, t. ex. alla arbeten fom ide blifwit wertftällda af soldaterna under öfningstiden samt alla jordsträckor som af samma anledning icke lemna någon aflastning, lommer man till en wida högre siffra än den härofwan angifna, fom dock redan i och för sig är så osantlig. En myctet altad författare, Larroque, uppgif: wer beloppet af Europas ärliga mititarutgister till 5,250 millioner, hwaraf 2250 millioner åtgå, utan att man gör fig reta för hwarest de taga wägen. De förswinna i lnjten fåfom dunster! Och dessa ofantliga summor — märt wäl detta! — utgifwas under sredens dagar blott för den händelse lrig stulle uppstä. Huru mycket mäsle då ide iriget lofta, när det ide läng: ve wäntas utan werlligen eger rum! Öchöfs det, fade Passy, att göra en bes rälning öfwer de stupades antal, hwiliet i en enda batalj lan uppgå till 20 a 50,000 man, och att erinra om alla de tårar, all den sorg, allt det elände, all den förtviflan, fom bli de vödade trigarnes familjers lott? Bebhöjs det att jag återkallar imins net, det revolutionskrigen fförrade omtring en och en half million offer och tfejfardömets big åren 1805—14 ide mindre än 1,700,0002 Unter sjnåriga friget bleswo 900,000 man. och helt nyligen under Krims triget 5 a 600,000 man, dels dödade, dels lemlästade. Af S:t Domingoarmän, fom bestod af 50,000 man, återlommo blott 320. Kan man häl berälna wärdet af alla de arbetslrafter, fom sålnnda förflös sats? Kriget har fina förswarare, fina beunz drare. Det är, säga somliga, ett medel till matt oc inflytande, ett wiltor för sjelswa civilisationens framgång. Cröfe ringar äro nuttiga för handeln o. s. w. Wi fråga har Irland, warit Eugland till någon fromma, har Esterrife haft någon nytta af Jtalien, Franlrite of Algeriet, ewerige of Rommern och Öfterfjöprovinserna! Spanien, i hwars besittningar fo len aldrig gick ned, förlorade under top: pet af en mansålder all fin storhet och locka. Alla Spaniens eröfringar i Ames rika woro för nämnde rife en tälta till fattigdom. Slapar man werlligen riledom åt fig sjelf genom att utblotta andrå? Nej! Det är ide genom eröfringar utan genom arbete fom en nations wåälstånd befrämjas. Ett solls siorhet och matt få ide bedömas efter widden af dess landområde utan efter antalet af medborgare, fom sörwärfwa förmögenhet samt utmärkta fig genom industri, handel, wetenskap och litteratur. J stället för att egna arbete och tid åt krigiska ändamål, bör hwarje llol man söla en mera gagnande werlsamhet. Sunnun fins nes det berg att spränga, myrar att ut: dika, wetenskapliga rön att göra. Mod och krast funna stärkas genom andra me: del än strider och blodbad. En och hwar, fom sträswar för ett gort och ädelt mål, och fom, tå motgårgar inträffa, tappert lämpar till dess han öfwerwunnit dessa, har lila mycket wärde fom soldaten Mil: ten utsätter sitt bröft för lulorna. Herr Passy anför i sitt yttrande en wacker tanle af Tocqu ville: Jngenting är bedröfligare än de dygder, genem hwilla något annat än det goda besordras. Utom alla redan antydda olägenheter har militärwäsendet det onda med fia, att det underlåller despotiemen och den flofz wiska lydnaden, och fåtedes i dubbelt mått bidrager till den menskliga laralterens för fämring. Hr Passy framhåller synnerligen wår dorna af det läångsamma trig, fom lallas den wäpnade freden. Om 50 millioner tunnor säd blefwo lågornas rof, om 50.000 menniskor bortrycktes af koleran, skulle ressa olyckor icke göra så mycket ondt som den wäpnade freden årligen åstadkommer: en berömd lätare har mifat att den all: männa dödligheten är årligen ölad med 50,000 man soldater — män i fin bälta älder och af nationens kärna, hwilla sfulle lefswa och arbeta om de ide i militartjensten wore underlastade öfweransträngningar, hastigt ombyte af tlimat, m. fl. orörvele altiga inflrtelser, fom döda dem i förtid. J schweitziska afdelningen på merlvöcrposttionen ser man en temligen sullständig famling af effelter, hörande till frigemär fendet. Man finner medel att förbinda fär bredwid de försärliga instrumenter, som äro assedda att fåra. Men det bästa me del mot ftympning af armar och ben är att ide hugga af dem, och bästa boten för får är att ide tilljoga sådane. Låtom oss dersöre, slutade talaren, hä danester göra korståg för freden; wi bafwa länge nog haft fådana sör kriget; låt wårt stridsrop hädanefter wara riitadt met wapnen. Detta tal, hwaraf här endast meddelats ett fort utdrag, emottogs med stormande bifall af den talrita samlingen af uhörare, fwiliet wederlägger det rytte, fom för nå gon tid sedan utspriddes att opinionen i Fransrite slulle wara krigiskt stämd. Om jordbrulet och jordbrularen. (Anförande af reltor P. ÅA. iljeström wid sista rilsdagen.) ÅYnom industriens område — yttrade hr S. — har srån ålsosta tider ofta up: penbarat sig en strid mellan arbetet och penningen, derunder än den ena, än den andra af dessa krafter tyckes hafwa haft öfwerhanden; ty det har ej sällan händt, att penningen, som är skapt att wara arbetets tjenare, i stället upphäft sig till dess herre. Jngen tan en gång för nads-— mot ösa. som har våvat uttala en öoonen Maav Nesshy chall icke förintet vilkor ville gifva saken helt och alla reglera detta ömsesidiga förhållande; men godt är, cm inga öfmerdrifter i ett eller annat afscende göra fig gällande, Jag fon ide neta, att det förefaller mig säsom slulle under de sednare ären något sädant warsnats 1 wårt sädernesland, och att jordbrufet, såsom hos ass arbetets förnämsta representant, derwid fått fitta omellan. Med förundran har jag länge fett, huru man på somliga håll lilasom bemödat sis att på allt fött underssatta jord: orutshäringen såsom sådan; ja jag Har till och med i offeniliat tryck fett den satsen uttalad — förmodligen dock af öswerilning — att jordbrulet egentligen ide är att anse fåfom någon näringsgren. Ice min: dre betänlligt har det söresallit mig, att ett litnande omildt omdöme blifvit nt strådt äfwen till sjelfwa jordörularne. Man bar fett desse ensidigt skildras fom utmärlte genom oförständ, okannighet öfr werdädigt lefnadssätt o. s. w. Undervils dagen bar man, både i tal och i skrift, sett utpelas och nästan brännmärkas ett s. k. londtmannaparti7 — ett ord, fom skulle funna innebära, att man will anse den stora massan af swenska sollet för ett parti — och med föga sörtåckta ord har man antydt, ett detta rarti endast slulle ledas af en låg egennyttas metiver, att det alltjemt endast slulle wara särt igt att på det allmännas be ostnuad tillssansa fig fördelar, men deremot äfwen i fråga om landets sörswar wara mindre tillqängligt för sosterlandstärlelens ingiswelfser och i allmänhet föga intresseradt för en högre civilisations sträswanden. Men när jag försölt att göra mig reda för de odieltiva skäl, fom lunnat föranleda ett få osördelakt ghet omvöme, har jag warnit ur frånd att finna nåara andra, än att detta faudte mannapartiwicat yttra en lsagan öfwer finansiela swårigheter, — hwittas tilflmaro lilwäl ingen tunnat bestrida, fia litet fom att desamma lunna tillstrifwas fule komligt legitima orsaler: — att oct ett ögonblick — med, såsom det wisat fig, all: sör litet förutscende, — wågat hoppas, att dessa swårigheter skulle i nägon mån funs na afhjelpas genom Åtgärder, hwiltas be skaffenhet ingen fynes hafrwa Hart tänkt sig; — att ret ife warit rätt willigt att i högsta mått bewilja ansiag åt en rige strrelse, om hwillen det icke torde wara alltför djerst att påstå, att sen ide ye sats tillwinna fig allt det föntrocnde, fom bade warit önsklligt; — att det, wid hår gan om ordnandet af wårt förhvarsmäs fen och i sammanhang dermed, wågat ifrå gasätta kostnadernas jemnare fördelning, äswen till de sam hällsllas ser, fom nu äro wäsentligen derifrån befriade och å Mvilsas wägnar man, patriotisk hänsörelse, endast tillrorat landtmän en att utan iöpslagande åtaga fig nva bördor; — utt ret wisat benägenhet att till oc) med hellre öta rif-slulden, än att genor ölade fon: sumtionstullar ytterligure bejfatra der fat tigare veten af nationen; att det mår gat tänla den tanlen, att den stora mass fan af sollet skulle funna, utan att göra det ringasie intrång, ändock biifwa velals tig of de bildningssmulor, fom salla från de bättre lottades bord. Jag beränner, att jag för min der idke lan uti allt detta finna tillräckligt seäl för det omtöme, fom ofwanföre nämnts; och jag lan ide unverz låta att wid detta tillfalle, rå fråga är om jordbrulets stallning i wårt land, nedz lägga min orotest met on sådan uppfattning of den jordbru ande befoliningens täntefätt. Talaren afslutade härefter sitt anförande med en hanwisning till historiens bolad, af hwilla mi funna lära, att wårtlandtmannapartijust warit vet fom i ve mest Se —— RE RER — — Med dessa ord gjorde hon en djup