Norrländska Korrespondenten – 28 juni 1867, sida 4

mil och längre inåt landet; ankommen till den önskade platsen, äro hans penningar merändels i det närmaste slut, ja, för många slut långt derförinnan. Han mås ste nu föfa arbete i stad eller på landet, han må hafwa lärt och äfwen ega ftidligs het i ett eller annat yrke, men likwäl för bristande lunskap och fännedom om sättet hurn man der går tillwäga, har han swårt att så arbete i det yrke han lärt; han måste i de flesta fall, att börja med, bes awäma fig till att förrätta de grössta arbeten, oftast för litet mer än födan. Det jordras säledes mod, beslutsamhet och godt hopp, för att lunna öfwerwinna de mör tande swårigheterna om ide hemlängtan och ånger öswer att hafwa lemnat fäders neslandet skola nedslå modet. Andra hafwa kommit öfwer med famil: jer, sör att sätta sig ned på landet, och gått att uppsöka slägt oc) wänner. Dit ansomna, finna de dem boende uti i hast uppförde kojor liknande swenska ffogstador. De som warit der en längre tid, må hafwa der bättre boningar, men det går ide få fort att i wildmarlen, med inga eller små tillgångar, uppodla och bygga upp ett hem, samt uppföda treatur för en familjs bergning, och få äro de, fom äro få långt försigkomna, att de funna i någon betydlig mån hjelpa den stora mängden af alltjemt ankommande landsmän, hwilla förmodat lunna blifwa hulpna af deras wänuer och fränder, eller trott att de med några 100 rdr ffulle funna bereda fig ett beqwämt hem och inom lort uppnå ett oberoende wälstånd. Manga af dem haswa lemnat goda hem med ett godt lösörebo i fäderneslandet, och befinna sig nu i ett främmande land, salnande nästan allt. Qwinnorna falla i förtwiflan, och oftast äfwen männerna; men der gifwes ingen annan hjelp, än att de måste göra som wår förut omtalade swinfogde fade om fina swin: rota eller dö, och de wilja i de flesta fall taga exempel efter fina försiglomna grannar och bjuda till allt, hwad de förmå; Måns gen skall i fin ifwer duka under i det owana llimatet, då de starta och lefnadöfrista skola i sinom tid njuta fförden af sina bemödanden. Det är från dessa hardt frestade nykomlingar, fom de ta: gande skrifwelserna komma. Men låtom oft nu ffåda den andva fi dan af taflan, hwarest mi finna de ros senfärgade målningarna, de skuggfria tedningarna, hwilka wisa entast folffen; de tomma från dem, fom genomgått den förs sia härda pröfwotiden och hunnit göra fig hemmastadda i språlet, och att rätt fatta och sörstå förhållandena i landet, samt funnit att endast företagsamhet, en god hushållning och ett ihärdigt bemödande är wägen för beredandet af en trygg och obe: roende framtid, ware sig i stad eller på land. De, fom slagit ned sina bopålar på landet och följt denna kurs, hafva wanligen inom 8 a 10 år beredt sig och fin familj en oberoende, sorgiri framtid, förutsatt att de kunna finna trefnad i ett enlelt hem förutan lyx och den alldagliga tantställaren, och denna ofed har nöden dessförinnan wänjt dem af med; ty i ett land hwareft skatten å bränwinstillwert ning är så hög, att bränwin lostar från 7 till 16 rdr tannan och ett glas bränz win eller öl, intaget på salongen, 30 öre, der fon det åtminftone ide för landtmannen blifwa en daglig dryck. Jag har ide för assigt hwarten att råda till eller afråda srån emigration; jag har gifwit dens na korta slildring på grund af personlig erjarenhet; och min önffan är endaft att hwar och en be rusad af emigrationslustan må, innan det är för sent, närmare öfz werwäga om han icke möjligen, genom att untertasla sig famma entla lefnad, omtanta och sparsamhet tan uppnå fame ma enlla mäl i säderneslandet. sjofartanaderrättelser41867. — AA a — ram rr RF RK