sinten. En tredje bufwudwäg går öfwer den oftecuropeiffa slätten til Swarta och Kaspiska hafwen, hwarifrån fomliga arter traga direkte till Jndien. Millioner fåalar draga årligen tessa wägar, på hwilka te äfwen ba fina bestämta bwilostationer, hwarest te, isynnerhet på bortse resan, ofta taga sig en längre tids hwila, Dessa platser begagnas derföre också att anställa en fördelaktig fåugst of dessa fåglar. Wid re Clecviaska wefterbafgöarna fångag vet sälunta årligen tufens tals änder, fom uppehålla fig der en längre tid på acnomerefan. När wakteln alldeles utmattad af ven ansträngande flvaten öfwer Medellafwet, slär ned på fina hwileställen på Jtaliens fyrligafte lanrts utbar, nedlänges han här i stor mängd. Det är dockblott på återresan, fom fås geln aifwer sig tid till längre hwila. På hemresan ilar han fram så fort han förmår. Miånga flyga både natt och dan få godt fom oafbrutet. Andra särdas antingen om natten eller blott om dagen, allt efter fom deras trygahet och deras tillgång på föra tillåta dem. Resan was rar olilu tid och för olita arter, efter. fom ve äro mer eller mindre goda fiye gare och efter fättet hwarpå de färdas. Också är wägens länngd högst olika. Rås ara of wåra flyttfåglar stanna redan wid de danska lusterna, andra först i tet inre of Arita. Dessa ba såleres en 600 mils wäg att tillryggalägga, innan re uppnå sitt winter qvarter. Tiven, tå rejan försigaår, varierar litet, allt efter fom hösten och wåren ine finna fia, litet tirinare eller senare. Alla arter flytta ej beller lika tidigt. Defa lar, som lefwa af inselter, anlända senare och flytta tidigare än de fom leswa af frön. Götens ankomst til Norten sker sälercs i stutet af Maj, och affärden redan i Angusti. Lärkan deremot flyttar efta först fram emot Jul oc) kommer tillbakta retan i Mars. Blott fällan företager fågeln färden ensam. Unterstundom resa te gamla för fis och ungarne för fig etter hannarne först och få honorna och ungarna. Oi tast samla de fig docki omätliga skaror. De mest stiljattiga arter sla sig till och med ofta tillsammans i en flock till aemen:samt förswar och säferhet. Dessa stora slaror förföljas rå gerna af en hop rofe fåntar, fom också sla sigrtilljammans på dessu färter. Under tåget bruka förs larne ofta flyga i bestämda rader och fi: gurer rvels för att terigenom lättare tunna flynva luftan och dels för att icke wara i wänen för hwarandra. De bilta derföre ofta sneta linier, lilar, o. s. w. Tranerna flyga sålunta beständisnt i filar. Den, som är spetsen, har tersör vet tyngsta arbetet; men när han bliv trött, ger ban sia efter, och man fer trå, att hang plats strar intages af den närmafte. Manga faalar fer man tyrligt förbes reda sig till särten. Starar och swalor se wi sålunda långt före afresan samla fin i mindre fleckar od öfwa upp fin tills änttligen de mindre fiockarne en tag flå fin tiusammans, och ala flyna bert. Bottiaer har i fin vitt, Fanlors ne, skönt ech naturtroget ffilvrat renna swalornas resa: Mot Nordeus haf jaa sträcker färden Meed tjum ma nantar alla År, Ett but skap från den förra werlten Jag ton mer tit mer sol och wår. Men när den lulna bösten stundar Och natt blir lång och himlen grå, Från arta taf och alla lundar Wi samias afla swalor vå. Wi lätt oss till hwarandra smyga Och ordna ett a mensamt tåg Och med ett fiumt farwäl wi floga Till öarna i Hellas wåg. Nåägra ord till mina landsmän rörande emigration. OM Miichaelson.) Wi läsa i titningarna ja många Hrmwar: andra motsägande berättelser från dem, som ntwandrat till Förenta Staterna, få att mi måste tro, att de äro föga tillförlitliga, och utan twiswel äro många