1— 7 VAR BP PR 1 — ————— För jordbrulare. Återjordens afdilning är första wilkoret sor dess försättande i full bördighet, och hwad man än för öfrigt må widtaga med henne, innan hon blifwit mäl och noga asdilad, är af föga eller intet gagn. Det är derför en obestridlig sanning, att jordens omsorgsfulla och fullständiga afdirning utgör grundwilloret för oll def wir tare förbättring. Endaft den jord lan sägas wara full siändigt afdifad, fom är befriad från alla lällsög och från allt det matten, fom lan uppstiga från alfwen uti matjorden och slada den. Detta lan endast åftadtommas derigenom, att jorden tätt och full: lomligt täckdilas. Fördelarne äro följande: Jorden blir warmare och mera drvifrsande, samt således mera fruktbärande; lälen går mindre djupt ned och om wåren förr ur, emedan det är wattnet och fuftigheten i jorden, fom lålas, ide sjelfwa jordpars tiklarne. Wäxtligheten börjar derför all: tid förr på underdilade fält, hwarför de och tidigare lan bearbetad och besås, och blir derigenom tiden för wäxtligheten län: gre, en oms:ändighet af oberälnelig wigt, fardeles i ett land, fom wårt, der tiden för jordens bearbetande och märternas ut weckling är få fort, synnerligast, fåfom i år, efter länga, wåta wårar. Jordens bearbetande blir lättare, samt fan med mindre lostnad sulljtändigare och bättre utföras, då fälten sammanlägges i åfrar af flere tunulands widd, hwarigenom det ideliga wändandet med dragarne undwiles, som försenar arbetet å små ålertegar och stadar bruset genom den mockna hoptramp: ningen wid wändningaruc. Sutligen win ner man en större bärande arcal, som förut borttogs af de många öppna dikena, med deras ofta oåtfomliga renar, hwillas år liga afgräfning och sönderhackande fordrar ansenlig fostnad oc tidsspillan. Den landtman, fom ide är förtrogen med te för tättdilning nödiga förberedande åtgärder, fåfom fältets afwägning m. m,, lan för ringa kostuad erhålla hjelp afftas tens londtbyutfsingeniörer. J allmänhet tan på ej allt för fur mark, med något genomssäppande alf, afständen mellan dis iena tagas högst 10 fot, och djupt 3 a 3 sot. . . Ör F. A. Dahl har uti sin bok: Om ålerjordens utdikning framställt en på vraftist erfarenhet grundad teori härom, som ger sålra och goda anwisningar. Ens ligt Arrhenius kostar mid Ultuna ett amn land, täckditadt med tegelrör på ett ofz stånd af 40 fot mellan hwart dite om 3!7, fots djup, 35 rdr, oberärnadt rören. Med sten till fyllnadsämne uppgick tft: naden till nära 50 procent högre. För ett tunnland, risadt enligt denna grund, åtgår 1,400 stycken 12 tums långa rör. Det bäfta understöd staten ffulle funna lemna jordbrulet i wårt land, wore utan twifwel lån till planmässig dränering, öfr werwakad af dertill utsedde agronomer. Andra länders regeringar har länge sedan injett den osantlsiga fördelen af dylifjord sörbättriug. Redan 1842 då Englandåjordbrulare, citer uppbafwandet af de höga spanmåletullarne, börjat finna nödwändig: beten of en öfod aftastning från jorden, ntiom en författning, hufwudsalligast för Irland, jom lemnade betydliga anslag och tån från staten till utdituingsföretag, och 1846 utgafs en ny lag, fom, för tillwä gabringande af jordens förbättring ge nom ditningsföretag, anwisade för Stor örittanien 2 millioner pund sterl. och för Jaland färstildt 1 12 million. Engelska Styrelsen anslog såleres genast, dele säsom