het. På hafwet fegla 8 foffardi-fartyg, och framför palatset ligger en Engelsk trävgård, midt i bwilfen en mwattenftråle springer upp. Ornen angifwer timmarne, i vet han sönderbryter eu bnndt wapen, tager ett swärd i näbbet, flår dermed timman på en lanon ech terefter lägger swärtet tillbaka på dess plats. På slaget I trärer sejsaren ut ur sitt hus med en svit af 7 personer. Wakterna komma ut ur styller furarne och skyldra gewär. Kejsaren promenerar en stund i träde färden och går derpå upp på tornet för att fe om hafwet är fritt och om ban kan inskeppa fig med fina trupper. Kl. 2 har han insleppat sia; man fer frigsffeppen feala förbi på naturligt watten, fom en liten hydranlisk qwarn håller i rörelse. Kl. 3 wisar Napoleon fig, ris dande på en stymmel, åtsöljd af fina trupper od) förspända kanoner. — Furstemord. J Barometern läses: Ett sadant har nyligen blifwit begånget, och själen mymper tillsammans af fasa mid tanten på, att ett sådant gräsligt dåd funs nat utföras i wåra dagar, fom berömma fig af att företrädeswis utmärta sig för civilisation och humanitet. En furste olycklig och förtjent af allas medlidande, emedan han låtit dåra fig of den mältige TZuillevie-ffinxens salska sörespeglingar, har slutat fina dagar för det dödande blyet. Med djupt wemod, blandadt med bitter harm, mäjte man läsa bekräftelsen å denna grästiga tilldragelse (fe ntrikesafdelningen) samt innerligt bellaga den arme fursten, fom gått till Merito i de bästa afsigter och endast leddes af det ädlaste uppsåt. Sin net upptändes af bedröfwelse och wrede, då man fålunda finner, huruledes den cfivle dige, lemnad i fridet af fin mentor, fått plitta för en annans politiska felsteg, nemligen Napolcons. Man misste att Maximilian bliswit tills säångatagen af republilanerna, och att det war fråga ont att taga hans lif. Man betwisladeklitwäl i det längfta en fåran fafanssull handling, desto hellre, fom flere fremmande matter, deribland Förenta fas terna, lagt fig ut för den olycklige fursten. Alla, fom äro warmt hängifne det 1eVublilansla stateslidet, tillbatawisade tefutom med indignation den förmodan, att republis laner stulle wilja fudla fina händer i mens niskoblod, wanåra dem med ett surstemord. Man erinrade tillita, för att göra det vik tigt fart för alla, att Maximilian skulle sa behålla sitt lif, derom, att den Norda: meritansta repnbliten högsinnadt frigiswit en landsförradare, Davis, fom höjt uppe rorssanan, söndcrssitit fitt sosterlaud genom ett förfärligt inbördes lrig, fom hotade att dränla Nordamerila i strömmar af blod. Nåwål, dessa premisser woro både slåtnde och gladjande, och alla humanitetens wäns ner började derföre att hoppas. Men hop pet bar blifwit föuderflitet, den mexilansla republilen war ej mältig af det sublima ädel modet. Såjom ett wilddjur har den störtat lös på sitt byte och släckt fin hämno, sitt hat, i dess rytande blod, sålunda trampans de under fötterna det sörsta bnd, fom blifz wit instrifwet i menniskans fsamwete — detta bud, som på sconare tiden tillochmed staffat fig gehör i furstarnes rutfiug. We och birgd öjwer denna fafansfulla handling! Så slulle säledes Maximilians torta dröm om ct mexilanstt lejsaredöme sluta! J fans ning, hans blod ropar hämnd öjwer honom som få gränstöst bedragit. Det talas om, att Napolcon har i Tuillerierna ett ensligt beläget vum, dit han brular draga fig tillbata, då han önslar njuta någon fmula werllig vo, och då han behöfwer dagtinga med sitt samwete, pä hwilket få många misstag hwila md dyr —— RAIN IE TANIA SE IA NPA FN a Tv a SA 1