liga studiet af Dagbladet war omöjligt Wärtfolket beslöt vå att på försök stan. na qwar ännu ett år, till stor glärji för gamla frun, fom en rag när hor blef frisk efter ett illamående, begaf fi; till en jurist bär — en gammal wår till hennes man — oc hwilken förwal. tade hennes lapital. J tysthet uppsjorde hon sitt testamente hos bonom, hwar: efter teftament8-wittnena behörigen hörs des på ed och urfunten förwarades hos juristen. Men så inträffade den gora tiven, utom för vem fom lefte på fin lilla ränta; allt prisstegrades och um: mans wärdfolk kunde omöjligen flå fig igenom. Flyttningen blef för mwärtfol: tet absolut nödwändig, om ej kapitalet stulle tilgripas. Däå inställde fia några aflägsna slägtingar till gomla frun och förmädte henne med halft twång att flytta till dem. De gamla wånngrna stiltes åt under många tårar. Åren ilate undan. Gamla frun skref ibland och lät förstå, att hon haft det bättre förr, att slägtskap ej war detsamma fom wänskap o. s. w. Den gamla bokhållaresamiljen gjorde också ten erfsarenheten, att ret war swärt att fli fia igenom i ven lilla staren, men det måste gå, faftän med stora inskränkningar. För fer weckor sedan läste ve i tirningarne, att deras gamla wän entefrun war rör, och just derpå ankom ett bref från ven ofwannämnde juristen, hwari helt lakoniskt meddelades, att såwida h. b. lefre, få bare h. h. att påräkna ett mindre fapis tal i testamente efter aflirna enkefru —, hwadan h his personliaa inställelse här blef nötmwändvig. — Det war mig en rolig furre till karl, jag är wäl ide få utgammal heller, fate han, bokhållaren, sem endast är 72 år och mycket pigg. Ejter mycket omständliga förberetelser anträdde bokhållaren Å. refan till bufwutstaden, iförd en mänad kläresplagg till ven swåra kylans utestänganre. Game la entefruns djupt sörjante slägtingar woro fom fallna från skyarna. Att hon stulle ha gjort testamente, ocd) dertill få intrifat, att aldrig med ett ord ba talat omet på I är, lunde de hwarken fatta eller förlåta. — Det bewisar, att åt: minstone ett fruntimmer fan tiga med en bemlighet, fare bokhållaren Å. och myste på gamla fruns wägnar. Jmis sten fom tillstädes, testamentet öppnares och innehöll: att sedan gamla fruns auständiga begrafnina och öfriga utaifter blifwit bestrirra, skulle till hennes 7upprittiga wänner, bokhållaren X., hans fru och detter, hwilkenrera fom henne öfwer: lefte, betatas 5,000 rer; likaledes 5,000 ver tillfalla mamsellerna M., en af dem eller bänge; widare 5,060 till fru KF. och 1,000 ror till jungfru S., fom tro: get tjenat ven aflidna i flera år, fwars jemte allt fom återstod sedan dessa bo: nationer utvsått, skulle tillfalla ven förftnämnda bothällare-fomitjen, äfwensom de ofwan upprälknare beloppen, ifall te nomngifna personerna före gamla frun aflitit — och det war äfwen förhållanbet, ty båte mamsellerna M., fru K. och junafru S. hate alla aflitit. Gamla frun hade ett par tufen ror liagande i ett skrin, och allt flutare få, att bots hållaren X. med ens blef egare af 16,000 rer, fervan han afstått öfwersktottet til gamla fruns slägtingar. Han är nu en swära rit man i den lilla staden, der han will tillbringa sin återstäende lifstid, för att efter rår och lägenhet hjelpa andra, fom der äre i beljof. — Arbetsbristen i Kristianstads län är för närwarande mycket stor, få att perfor: ner, fom erbjuda fig arbeta Slott för födan, oket set