Norrländska Korrespondenten – 14 juni 1867, sida 3

och barn. De öfriga 26 perfonerna om talas ide i brefwet, hwarför det är fans nolilt att alla gått till botten med der fjunfonde fartyget. Kapten Nielsen har wid fin aukomst till Westindien, dit han mar destinerad, nnderrättat den räddades samilj om hwad fom ypasserat. — Ett besök hos Christina Nilsson. Wi träffa benne icke längre framför famir nen i det lilla rummet wid Rue Rivoli. Hon bor wisserligen änuu midt för Tuillee riernas trädgärd; men den firade prinadonnan mottager nu sina gäster i en oclc gant wåning, och en betjent öppnar dör ren i stället för tammarjungfrun Pirette. Atskilligt återfinner man dock ännu, som påminner om den tid, då hennes ställning icke hade få stora anspråk. Man fårfams ma wänliga helsning af hennes moder liga wäninna, jom följt henne beständigt. På wäggen möter blicken samma porträtt af den unga flickan i den något ganunels modiga llätningen, i hwilken Hou ffördade sina första lagrar såsom Violetta; men bäst af allt, originalet till porträttet är sig alldeles litt. Violettas representant har under mellantiden suckat fom Mars tha, slagat som donna Elvira, rafat som Nattens drottning, hennes själslrafter hafz wa wunnit i ut weck:ing, men Christina Nilsson Har Li ändiat si!: hon möter oss med samma muntra helsning på Hannas full swenska och med ett atta nordiskt fans slag, och det är blott ringåilockans standiga pinglande od de manga ajforotten i fanis talet, som wisa of, att Paris nu ritligt betrattar henne såsom fin egendom. Ofta nog är det dejwaårligt att wara omtukkt; som bekant höll det en gång på att sosta Adelina Patti lifwet. Betjeuter lolama med bjudningar att sjunga i förnäma fas longer, och ett ja gör sångerskan 500 franes vitare; tamrater bedja henne om biträde mid tonserter; wälgörenhetssällsiap sticka till henne underhandlare för att också anlita hennes hjelp; fotografer bestorma henne med böner att få taga hennes por trätt, oh wänner och betauta komma för ait tacka för gårdagens nöje på theateru. — Ilpptäckt mördare. Från Ztzehoe i Tyskland i närheten of Hamburg strifwes: Timm Thode har nu belänt, det han ens fom föröfwat morden i (Örosskampen. (Man funn för omlkring ett år sedan alla inmvå narne å Thodeska gården i årosslampen mördade; de woro Timms faver och) mor der, 4 bröder, en piga och en fvämmande flicka; endast Timm, hwitien, fom man trodde, hade gömt sig, hade kommit unoan ned lifwet, och i närmaste gård nppwäckt folket, men, bedöfwad af förssråskelje oc nästan wansinnig, fom det tycktes ieke One nat då närmare redogöra för håndelsen). Man hysse i början wieserfigen någon misstanka mot honom, men den wann icke något stöd. Först för någon tid sedan upptogs undersölningen ånyo, och enl. sin nu aflagda belännelse hade Timm med tall blod och lugn öswerläggning fattat Oefliutet att mörda hela fin samilj, för att göra sig till ensam egare af all dess egendom. Sedan han passat på tillfälle att samma afton, d. 7 Ang., medelst yrhngg, i stallet mörda den ene efter den andre af de 3 åldre bröderne, mördade han fadren och den yngste brooren då de lagt sig oc ine somnat; då mooren och fnftren mid något buller af mördaren intommo i sofrummet, lom T. med lystad yra emot dem, De etstötte rop af fafa och faftade fig i hans winar, men ban lösstet fig, mördade först nodren och efter en förfärlig frid äswen ystern; sist dödade han pigan i hennes um (härwid nämnes icke den andra fiican). Sedan han lagt liten i jängarna sppuade han alla skap och lådor samt tog — AA1 — —