kaftat en liten macken trätit ur majte jpåret, innan ren nerdgick i sjelfwa jern-. lasten. På tenna ett par for från mar sten, låg en man fefwande, och på en bänk betydligt längre derifrån hwilare en annan karl. Den sernare nertastades från bånlen, men ten förre tände blott en tindria skuluing. Båda blejwo bläns vare af tet starla tjufet och entast för ett önonblick lomhörta af ssränen. Rå von ten ringaste stara hade i öfrigt ej blifwit dem tillfogad. Det synes fom skulle, retan på afstånt, jerniasten haft betycliat inflytande på åstslagete intensitet. Hela rummet fylldes, efter foltets berättelfe, med rökt, fom bare en egen lult (ezon), lit den tå man häftigt anis der twenne gråstenar met hwarandra. Ltwåletunte utefter heta spåret ej upp: tädas ringaste folning af träet. Spåret wrider fia spiralformigt efter masten, ett helt hwars från toppen till mastens fot.