J engelska underhuset har nyligen en diskussion egt rum om medaifwande of walrätt äfwen åt qwinnofönet. Den 21 sistl. Maj framlade nemligen hr Stuart Mill twå petitioner i denna syftnina, den ena förfedd med 2,318 unterskrifter. Derpå öfwergick han till motivering af petitionen. Han föreslog först och främst, att i reformbillen ordet men skulle utbytas met persons, på det härmed slut måtte göras på qwinnans obillina ute: slutande från walrätten. Detta uteflus tande är oberättigadt, förklarade han, det står ensamt inom hela den engelsta författningen, för såwirt det ide finnes någet annat exempel på ett så absolut uteslutande. Derigenom kränker man icke blott rättsprincipen, utan äfwen den hufwudgruntsats i i författningen, att bes skattning och representation skola motswara lwarandra. Men un betala qwins norna lika wäl skatt, fom männen. In: gen lärer funna påstå, fortfor talaren, att en qwinna, som sjelf förestår sitt hus eller en rörelse och skattar dersför, eller. en lärarinna, fom lärt fina lärjungar mer, än många walmän i hela sitt tif hafwa lärt, ide sfulle wara mogen att rösta! För att en person eller en hel klass skall funna utestutas, måste först dess brist på intelligens eller dess farliahet uppwifsas. Men på qwinnorna flår hwarken det ena eller andra in. Och hwilka äro nu de prattiska motskälen? Wäl icke, att qwinnorna wid jättemötena i Hydeparke icke spela någon roll? (mun terhet). Här äro mera känslo stäl än förftånda-stäl med i spelet, bland tem främst den känslan, att det härwid är fråga om någonting alldeles nytt. Men äfwen detta är icke fullt rigtigt, och tf wen om tet wore riatigt, få förslöas fnart motwiljan mot det nya. Många påstå, att politiken ide passar för gmwins norna, att ven skulle draga dem ifrån deras husliga pligter och att de i alla fall redan besitta matt nog i staten (mun: terhet). Deremot borde man dock be: tänka, att ingen menniska drages ifrån fina plinter, för att hon en gång Mart: annat år går till omröftningg-platjen, att intresset i ftatg-angelänenbheter slulle höja gwinnornas sjelfmedwetande samt att qwinnorna hafwa ett ganska gort emröme i finanser, emedan de hela sitt lif äro hänwisade att med små medel åstadkomma stora resultat, hwaremot herrarne i spetsen för regeringen med stera medel blott alltför ofta åstadkomma fmåsaker. Man talar för mycket om politiska, för litet om husliga och fociala revolutioner. Wille man ide höja quwinnorna till männen8 andliga niveau, få stulle männen fjunfa tillbafa till quwin: nornas andliga ståndpunkt; och wore vet werktigen sannt, att vet wekare könet ide brydde sig om politisk likställighet med månnen, så skulle detta blott bewisa den planmässiga försummelsen hittills