nants uniform och var såsom sådan verkligen i tjenst. Utan tvifvel hade han icke förvärfvat sig sina epåletter på slagfältet, utan hade att tacka en hög gynnare, som han kanske fordom gjort hemliga tjenster, för dem. vkkawlins, Rawlaso, ropade Alick Campbell, då han inträdde i rummet, är du nykter eller har du ett af dina anfall7) — Alick Campbell, huru kan du fråga så? svarade löjtnant Rawlins, långsamt vändande sig om. Rawlins är alitid nykter, då han vill vara det. Men du behandlar mig, som om Jag ännu alltid vore hans höghets kammartjenare, ehuru jag har varit lika länge officer som du, fastän jag ej avancerat så långt. Tyst med ditt daraktiga prato, afbröt honom Ålick Campbell, oty nu hafva vi ingen tid till långa debatter. Vill du förtjena femtio guincer?) vom jag vill? utropade Åawiins. uppspringande från sin plats. Skynda, hvad skall jag göra? Du känner ju knng Arthurs thron, såsom man vanligtvis kallar klippspetsen? frågade Alick. Löjtnant Rawlins nickade jakande. (Forts.)