—— — — cc—— e— —t;f——Ahdh—A),A,.) på spel. Skulle det likväl förr eller senare komma till strid, så skall man få se, hvem som är beredvilligast att draga sitt svärd och färdig till de största uppoffringarne, jag eller någon annan af Jakob VIII:s undersåter. Han sade detta med sadan ifver och eftertryck, att man väl såg, huru allvarligt han menade. Detta oaktadt hade lairden af Grahame, såsom det syntes, en häftig invändning på läpparne, men lairden af Glaschelles tog före honom till ordet. vVår unge vän Allan har rätto, sade han i bestämd ton. ör min del instämmer jag fullkomligt med honom, och dessutom säger svaret, som vi låtit uppsätta för att öfverlemnas åt hans höghet hertigen af Rothsay, alldeles detsamma. Men hvad angår Allans personliga ifver och mod, så vill jag se den, som vågar draga dem i tvifvel. Ja, jag säger det öppet och utan betänklighet, att vi äldre, så trogna tjenare till huset Stuart vi än äro, dock komma att stå tillbaka för honom om det en gång skulle bryta löst. Vi hafva likväl icke träffats här, för att strida med hvarandra om oss sjelfva, utan för att bestämma, hvilken af oss, som skall öfverlemna vårt svar åt hertigen af Rothsays sändebud. Ni veten, att det är afgjordt, att han inatt klockan tolf skall infinna sig på kung Arthurs thron, för att emottaga skrifvelsen och tillika erhålla mundtliga förklaringar, ifall han skulle önska någran Det är ett vägstycke, sade den försigtige lairden af Fhirske, som hittills förhällit sig tyst; ty man har väder om att en fullmäktig ifrån Carl Edvard har ankommit hit, och förföljde honom, såsom ni veten, ända till detta palats. Utan tvifvel skall man derföre gifva akt på hvar och en af oss, för att se, om han icke sätter sig i förbindelse med främlingen. Paho, svarade den gamle lairden af Glaschelles, okung Arthurs thron ligger ett godt stycke härifrån och jag vill se den spion, som vid midnatten har mod att begifva sig ut till denna klippborg. De äro alla för mycket fega dertill. Låt oss draga lotto, föreslog lairden af Grahame. yJag öfvertar frivilligt uppdrageto, förklarade Allan Glencairn, det vill säga, om ni håller mig, såsom den yngste, skicklig nog till detta uppdrag.o ÅAntagesh ropade genast lairden af Fhirske, och samtlige de närvarande instämde med honom, sjelfva lairden af Grahame icke undantagen, ehuru kanske af olika bevekelse-grunder. Sir Ailan Glencairn emottog alltså den bekanta skrifvelsen, i hvilken hufvudmännen för Jakobiterna i Edinburgh nekade till att uppfylla pretendentens begäran om att de skulle ur lairden gjorde sig på väg. Urskulda ni mig hos lady Nessby med ett plötsligt illamåendes, sade han till lairden, i det han han hastigt gick till dörren. vOch icke mindre hos lady Alicev, svarade leende den gamle herrn. uppresa sig, af Grahames genast färdig händer, och sig att begifva Straxt derpå blef garderobsrummet tomt, ty herrarne, som varit samlade der, återvände nu hvar för sig till danssalen eller spelrummen, utan att deras korta frånvaro, såsom de trodde, blifvit bemärkt af någon. Men knappast hade den af dem aflägsnat sig, förrän Alick Campbell sakta smög sig sisto fram fran bordet och in i ett annat rum. En vild glädje lyste i hans ögon och hans drag voro ända till vederstygglighet förvridna. Denna skrifvelse måste jag hafvar, hviskade han för sig sjelf. För hvarje pris måste jag hafva den; då äro de alla i mina händer. Ha, vid helvetets alla makter, för ett sådant vigtigt dokument betalar mig konung Georg hvad jag begär, skulle jag också göra anspråk på grefskapet Nessby efter min tantes död, sa skulle jag få det. Men endast i mina händer får papperet komma; ingen annan menniska får känna innehållet, ty då skulle