HH. Kung Arthurs thron vid Edinburgh. Ett brokigt sällskap rörde sig i de festligt prydda rummen i grefvinnan Nessbys palats. Samtlige de närvarande tillhörde Edinbarghs högsta societet; men just denna förnäma societet var då för tiden delad i tvenne partier, så att den som gick till den ena bjudningen icke lät se sig på den andra, liksom omvändt den som var inbjuden dit omöjligen kunde komma hit. Det ena partiet bildades nemligen af den dåvarande regeringens anhängare och bestod hufvudsakligen af högre embetsmän och officerare; till det andra partiet, som innefattade de mer eller mindre hemliga eller uppenbara jakobiterna, hörde nästan hela landets infödda adel, ty blott få medlemmär af den hade tagit tjenst under Georg II, dels i armeen, dels civilt. Ett tredje parti gafs det icke; ty man kunde icke såsom sådant räkna de få som ville vara Öneutralap, och alltså icke öppet öfvergingo till regeringen, men iikväl afbröto all förbindelse med pretendentens anhängare. Det stod alltså då för tiden illa med Edinburghs sällskapliga tillstand, då de bägge partierna på allt sätt sökte undvikas och betraktade hvarandra med så misstrogna blickar, att den som gick till en lokal, hvilken begagnades af det andra partiet, blef betraktad såsem en