händelsen tilldragit sig i hans eget hus. — Er liten swart rapphönstik fick en gång fem walpar och man anfån henne för klen att föra upp dem alla. Då emedlertid racen war mycket efterfrågad, wille tikens egarinna ogerna tränka nås nen af walparne, Utan rårförte fis med toferskan om ret ej siune gå an att uppe föra ett par af rem med warm mjölk. Keterskan gaf till swar, att en af husets tattor hate nerkommit samma tag och att walparne måhända kunte läggas till kottan i stället för hennes aftomma. Förföket gjortes; twå af kattungarne bortse togos och ett par walpar titlades i stället. Kattan tog wänligt emot vem och man borttog efter band alla kattungarne, få att kattan fluttisen endast hare te båda walparne. Nu inträffare ret första ans märtuningewärda fattum, nemliaen att de af kattan dägaade walparne efter 14tagar woro lika försiakomna, lifliga och latfulla, fom kattungar flute bafwa maz vit: te hate sullt brut af fina ben, ffälls re och tumlare omtrina under ret te 3 antra, som täggates af metren, anällre ech wältrate fia fram mer stor fwåriar pet. Kattan lät re förra leta med fin swans och alltid woro de i rörelse; snart tunterde toga fia fram på egen hand och tonos från sostermorren långt innan fys skonen tunte tagas från tiken. Kattan blef nu allteles otröslig; hon ströt oms trina öfnerallt i bujfet och andra dagen träffare hon på titen med de 3 walpars ne. Abhu, hwåjer Missan, skjutande ryga: ret är tu, som stulit mina barn. Jagalunda, morrartiten, ret är mitt eget tött och blev. MPrat, genmäler tattan: jag will gå ed inför hwilken fretstomare fom helst, att bu har mina bäta smä. Derpå börjades rättegåns gen, bet will säga, vet blef eu förtwiflad batalj, fom slutares med titens nederlag och fattans aftag med en af walparne, som hon bar i triumf till fin egen bård. Seran bon här nerlat walpen, återse wänte hen, förnyare stritden och eröfrade ännu en walp. Ru war hen tuan; på ven trerje walpen gjorde hon ej anspräk. Är ide retta hönst märkbvärdiat, tl(lägger m:r Marryat, enär tet tyckes bewisa ot tjuren I wiss mån hafwa begrepp om antal? Och häutyrer icke ve af tattan uppammade walparnes titiga utweckling på, att omer mjötten insupes mycket af morrens natur och lynne? — und, ven engeiska ffämttivnins gen, har nyligen utfunderat ett nytt fruvs timmers-mote. Ejterjom hattarne äro fa små, säger titningen, och chiguonerna så stora, hwarför icke bära twå hattar, den ena på bufwutet, den andra på dias nonen? Det wore ju ett aldveled nytt mere, fom äfwen bare ven förreten att öta priset på teifsyren — twå omfräne tinheter, som wäl damerna skola tycka om, det kan ej slå fel! — Deon siste sårade från förra danska kriget har i resa varar blifwit wffrifs wen från garnisons hospitalet i Köpene hamn, Det är ar menig folvat, Ueck slagare -gesäll till yrtet, fom i föttningen wid Lundby den 3 Juli 1864 fick ett stottsär i wenjtra låret, hwaraj lärs benet kressares. Han har för tenna blessyr lenat närmare 3 år på fjuibäds ren och utgår nu från hofpitalet — på ktryckor. — Engelsk lapprodd. Den årliga täflingerorten mellan universiteterna Dr forts och Cambrirges sturenter förfias ick ren 13 på Themsen met stort til torp af ästårare, trots ett ihällante rean. Segren tillkom efter en mycket skarp täflan, Oxfords-sturenterna, hwilka nu i — — T AA SV AR 4 —