är i denna stad, icke skall försöka att bringa någon på min sida och derigenom blottställa hvarken sir Allan Glencairn, eller någon annan. Jag är nöjd dermeds,, svarade lady Nessby, voch säg mig nu, hvarest du har din bostad. I herberget Gyldene Falkeno, svarade Ulrik. Värden är trogen och tillgifven vår saky Må varas, fortfor grefvinnan, men polisen har naturligtvis för längesedan hållit husvisitation derstådes och skall emottaga dig med öppna armar, om du kommer tillbaka. Vi måste anvisa dig en hemlig tillflyktsort. År du orienterad i Edinburgh ? I dag är jag för första gången häro, svarade den unge mannen något nedslagen. Jag tänkte mig deto, utropade hånfullt den gamla ladyn. Bevis nog på, huru oändligt klok Carl Edvard är! Skicka en emissarie till ett land, hvars hufvudstad han icke engång känner, huru mycket mindre då menniskorna! Alice och Constances, fortfor hon vänd till sina bägge niecer; onu är det er tur att handla. Ni känner den gamla guldsmeden Muchlepray, hos hvilken jag flera gånger har varit med eder och gjort inköp?9 oDen mörke mannenn, svarade Alice, ohvilkens hus ligger nästan doldt bakom hospitalet och hvarest man midt på dagen måste bränna ljus, för att kunna se ?9 oDensammes, svarade lady Nessby i sträf ton, Ni tager nu den unge mannen midt emellan er, som om ni voro hans systrar. Bakom min boudoir befinner sig ett litet rum, hvarest jag förvarar min aflidne gemals kläder. Der skall Ulrik Crawford i största skyndsamhet omkläda sig, under det ni i ert rum sätter på er en hatt och schal. Ni skynda derefter ned i trädgården och vända er till venster, till den lilla porten i muren, efter hvilkens ändamål ni för kort tid sedan frågade mig. Här,, fortfor hon, i det hon framtog en liten nyckel, är nyckeln till den. Öppna den utan betänkande, men glöm icke att tillsluta den. Porten för till en täckt gång, som förbinder vårt palats med lord Murrays. Från denna flygel komma ni, om ni öppna den första dörren till höger, till en liten gränd, som efter hundra steg utmynnar i hufvudgatan. Denna gå ni lugnt och obesväradt framät med er kavaijer i midten, som om ni företogo en promenad. Ofvanför hospitalet vika ni af till höger och inträda i Muckleprays magazin, som om ni ämnade göra uppköp. Men i stället för att köpa, räcker du honom denna ring, Alice (vid dessa ord drog hon en signetring af fingret och gaf den åt den äldsta af sina niecer), och genast skall han bedja eder stiga in i sitt inre rum, tills dess han har affärdat sina kunder. Han skall derefter genast komma in till eder, och då säger du honom utan tvekan, hvad jag önskar, att han skall gifva den unge mannen en fristad till midnemligen, natten, och derefter en säker vägvisare till högskottlands berg. Så snart du uträttat ditt uppdrag, återvänder du tillika med din syster, och detta så fort som möjligt, men icke genom bakporten, utan genom stora ingången, så att Duncan Forbes officer, som jag så länge tänker uppehålla med undersökningen af huset, får se eder, innan han lemnar palatset. Men nu fort härifrån! Om sednast en half timme måste ni vara tillbakap De unga damerna skyndade att uträtta den gamla ladyns befallningar, ty de insågo nu fullkomligt, hvad som var hennes rätta afsigt. Tanten deremot förfogade sig utan dröjsmal till mottagnings-rummet, för att bedja sergeanten, i hennes och sir Allans närvaro, från källaren till vinden undersöka hela huset. Man inser lätt, hvilket resultat denna undersökning hade. Lady Nessby visste väl på förhand, att de icke skulle finna något, nren underlät icke, att beständigt uppmuntra rödrockarne att undersöka hvarje rum, hvarje hörn eller gang, ty en så trogen anhängerska af regeringen, som hon var, måste nödvändigt uppbjuda allt, för att ingen falsk misstanke skulle komma att hvila på henne. Till såväl sitt eget sofrum, som sina niecers (som langt förr än husvisitationen hade slutat kommo tillbaka), förde hon Duncan Forbes tjensteman, så att han kuude få säga sin herre att han fatt undersöka allt. Andtligen hade sergeanten slutat och aflägsnade sig under många bugningar och urskuldanden. vMisstankan var, såsom jag har öfvertygat mig, ogrundade, sade han, och jag skall icke underlåta något, för att ställa min nådiga ladys utomordentliga lojalitet i behörigt ljus för mine förmän. Ett leende sväfvade öfver den gamla ladyns läppar, då hon hörde rödrocken tala så; derefter lemnade hon honom med en nådig handtryckning. Men nu, min dyra slägtingo, frågade Allan, riktande sin förvånade blick på lady Nessby, onu skall jag väl slutligen få erfara, hvad allt detta har att betyda? oKäre Allan, du skall erfara allto, svarade grefvinnan, i det hon tillika gaf sina uiecer en befallande vink, men mera i dag. Talamod tills i morgon! Du far nu urskulda oss, om vi för ett par timmar draga oss tillbaka i våra toilettrum. Du vet ju, att det i afton är min sällskapsdag, och jag hoppas att få se dig hos mig.o ingenting