Norrländska Korrespondenten – 31 maj 1867, sida 2

se, att under deras tants stränga och hårda utseende låg det mest kärleksfulla och deltagande hjerta förborgadt. De anförtrodde sig derföre till henne säsom till en moder och kände sig under hennes energiska beskydd så säkra, som kycklingarne under hönans vingar. En middag — det var i Maj mänad år 1745 — sutto de tre damerna tillsammans i lady Nessbys arbetsrum, alla tre sysselsatta med fruntimmers-arbeten och samtalade dels om dagens nyheter, dels om de personer, som tanten hade lätit inbjuda till sitt stora aftonsällskap denna dag. Jag maste likväl veta, kära tantso, sade Alice, den äldre af de bägge systrarna, som skiljde sig ifrån Constance derigenom, att hon mera liknade sin moder, en stolt och liflig brunett fransyska, under det den yngre systern, den aflidne faderns afbild, med sin fina hvita teint var en blondin, hvars blyghet och vemod hon äfven egde. Jag ville likväl veta, hvarföre ni inbjuder den olidelige Alick till hvarenda af edra afton-sällskaper, under det ni likväl icke allenast ej kan tåla honom, utan, såsom han förtjenar, föraktar honomo Du borde icke beklaga dig öfver Alick Campbell, svarade lady Nessby på sitt vanliga sträfva sätt, ty han gör sig ju synbarligen all möjlig möda att behaga dig. Jag är böjd att tro, att du är nog dåraktig, att heldre emottaga den unge Allan Glencairns hyllning, än den engelske majorens, ehuru denne har allt utseende för sig att uppstiga till de högsta militäriska Allan aldrig kan blifva mera än hvad han redan är, nemligen en vanlig, skottsk sir värdigheter, under det laird Men, tante h sade Alice, i det hon rodnade ända upp till härfästet. Men, min fröken? sade ladyn med en obarmhertig blick. Skall jag kanske derföre, att min svågerdotter från hjessan till fotabjellet är en liten jaz kobitiska, endast bjuda lairderna Naire eller. Glangarry eller hvad alla dessa familjer heta, som höra till Stuartarnes parti?) Kära tante, sade nu Constance med mild röst, i det tärarne framträdde i hennes ögon. Var nu icke ond på oss, om vi tänka något jakobitiskt, såsom ni plägar uttrycka eder; men vi äro ju uppfostrade vid hertigen af Rothsays hof! (Så kallades Jakob VIII:s son, pretendenten till den engelska konungathronen, Carl Edvard). Tyst, tyst, lilla toka b svarade den gamla damen, ovilkorligen förvridande sina hårda drag till ett leende. -Hvem säger väl, att jag är ond på eder? Jag ville endast göra eder begripligt, hvarföre jag inbjuder Alick Campbeil, lord Binton och så många andra af hannoverska partiet till mig. Jag gör det, ingalunda är sinnad att uppresa mig emot den nuvarande regeringen. Det har kostat mig möda nog att åter förvärfva min familjs konfiskerade gods, och den gamla grefvinnan Nessby är mycket för klok, att för andra gången sätta dem på spel. Från denna synpunkt måste ni bedömma mitt handlingssätt. Men tyst, jag tror, att vi få besök, ty jag har hört portklappen ljuda. IIon hade hört rätt, ty under det hon ännu talade, inträdde hennes gamla tjenarinna, densamma, som under hennes sparsamhets-period tjenat hos henne, i rummet. Hvad är det, Megb sade ladyn. vHvem skall du anmäla för oss ?2 Jag kan icke säga, hvem det äro, svarade den gamla Margaretha. MMen så mycket såg jag, att det är en ung man af ett icke obehagligt utseende. Å bär han rödrockarnes uniform, emedan jag Afven liksom Alick Campbell, öfverlöparen; men sitt namn ville han alldeles icke nämna, och .. 5 vTyst Mego afbröt henne lady Nessby strängt, och tag din tunga i akt. I mitt hus gäller en Skotte, som bär konung Georgs uniform, icke såsom en öfverlöpare, märk det. Föröfrigt kan du säga den främmande, att lady Nessby icke emottager besök af personer, hvilka sky att öppet nämna sina namn. Meg vände sig om och gick till dörren. Men på en gang vände hon sig åter om. yllan sade, att han var en nära vän till de nädiga fröknarna och hade helsningar till dem ifrån gamla bekanta.n vAh. han kommer då till sluts ifrån Frankrikeb utropade Alice lifligt. Jag ber er, kära tante, tag emot honom.o Från Frankrike kommer ingen rödrocko, mumlade den gamla damen; omeno tillade hon högt, Öför denna gången vill jag göra ett undantag. Meg, för in den unge officerenm Kammarjungfrun lydde och ett par minuter sednare hörde man klingandet af sporrarne på främlingen, som vid inträdet i rummet djupt bugade sig för damerna. Det var ung, kraftigt byggd man, af omkring tjugefem års ålder med vackra uttrycksfulla drag, som synbarligen icke tillhörde den enen gelska, utan fastmer den skottska rasen. Ulrik! utropade Constance med ett lätt anskri, så snart främlingen blef synlig för henne, och liljor och rosor jagade hvarandra på hennes kinder. Den unge mannen kastade på henne en blick full af kärlek och sällhet, och närmade sig derefter den gamla ladyn med en andra djup bugning. Min nådiga grefvinnas, sade han, efter det han hade sett sig omkring, för att se om tjenarinnan hade lemnat salongen. Nådigaste grefvinna, ni