ta pliater som blifwit dem ålanda och ej få äsitosätas? — Det finnes numera fänffoper, bwilfa tage wård om wår hel: fa, andra fom deltaga i wara buebällebestyr; och almesenifwandet drifwes så sängt fe fon ajfärsmessiat. Kanhända ffota wi äfwen upplejwa ten daa, tå wi, lift Spartanerne, ola tomma att äta of samma sepra, och familjernas unterhåll, lita wäl som unadomens uppe fostrav, fler på statens bekestnad. Desdsa tankar framställde sin lifligare än någensin för min själ, tå jag för ett par dagar fen ajerte bejöt hos misstres R-elson, maka till en ansert lanrtbrus fare, som bor någre mil från London. Om jaa ffulte göra en rått ssilti ing af denna förträfflina qwinna, få lunde jag skriswa en bet, uten att ba sanat för myc: tet; nu mill jag blott göra ett flyttint utfast. Misstres Nelson fer bra ut; helsa, sinneelnan ech arbetshån samt framsörallt själens rena alärje och aorz het har på hennes fyratic-äriga kind qwarlemnat ten sriska föra, som en wets lig uppfostran och förståndets onsträng ning ofta ber. fwat ven femtenäri a; men min penna kan ej bättre uttrycka bens ned Iof, än vå jag säger, att bon genom fina sannt qwinliaa ech tristliga dygder utgör bufets ära. J mänga år har jan warit en flitig kyrtogängare, och minnes altria bafiva hört någon prest rtala öfwer denna 7Hu: sets ära, ett ämne fom likwäl mer hwarje dag blir af mera betytenhet. De häfta qwinnorna äro re, fom bafwa bem met till fin werlrt, få säga ätminftore de bäjta tomrarne: teras män; ech te olycklinaste båte för fia sjellwa och an: bra, äro de sem ej funna skapa något bem eller vågen trefnad teri, och fom älsta alla andra förbällanden mera, och tro fig bättre passante för dem än ret stilla lycktinanörante lif som blemstrar inom hemmets tröstel. De misrörstä fia sjelfwa och anse fig terföre af ans dra mifförftårra, och dårde ej ega frid inom eget bröst, kunna te ej medtela ben åt anrra; men tet är ej om vetja jaa mill tala, hwilka lika de mörka flöce tarne på månens skifwa tomma te tfviga att lysa få mycket aäklarare. Nei, jag will tala om dem fom med fannins gens och fridens frilla anda upplyfa och wärma bemmen samt alla bjertan Tere inom. Misstres Netlsen är on af tessa. Ehuru hennes mun ej hör till de bilbare, efter af naturen är ömhjertad, få förliker och reder hon allt, likt frerite sitan i en räk eunskapzbof, och i uttfnins nFen af te stilla och obemänkta dyaterna finner bon fin heasia jällvet En af lifwets högsta plister anser bon wara att göra hemmet behagliat: först för mannen, seran för barnen, och witare för hwar och en fom kommer inom tess gältfria dörr. Några år efter fitt air termål märtte hon att ett par af Mun nens närmare bekanta förre ett oors dentligt lif Hon talare derom met hos nom, och fom ban hade ett bäftiat lynne, Yttrade ban genast, att han på acne blicket wille afbryta allt umgänge med Lang och Etepberd, får hette dedsa wänner. Nej, fare bon, ret wore orätt och skulle icke göra dem bättre. Låt min försöfa att förändra rem och gif mig åts minstone en månad till prof! Du, Mary! utrepare bennes man med förwåning, 7duw gör mia werkliaen bestört, och tu måtte wäl ej wilja följa tent till källarsalen, fom Mina Maubli gör mer fin ätta hälft? — AG nej, swarate Mary Mrat tande, mwi qwinner hafwa nog andra botemerel, fom ej äre utan werkan WWänta blott en månad skall dn få fel Mänaten fortaick. Nelson bade mtc: fen strit mer fia sjelf att ej göra fina bära wänner nåara förebrärlser; han afwaktare emellertid den utsatta tiden och afhöll fis, få mycket fom möjligt war, från umgänget med rem, på det ban ej stulle komma i tillfälle att bryta sitt löfte. Tre weckor woro deck knappt förflutna innan ve ifrägamarande mäns nierna woro bland de mest siilla, ordent. liga och bemtära män i arannskapet. — Men, Mary, hwad i all merlten har tu gjort med vem? frånade Nelson. — Jag bar ide talat med dem ett ord under deesa mederna? swarade hon. — Då mätte tu innehafwa någon förborgad trofifraft, återteg ban. — Ingalunda, Men min hemlighet är frart förflarar: jag bate län e mitt att teras hem blefwo allt mer och mer otrefliga, ech jan sate ofta till misstres Lang att jag frultare tetta bade någet inflytande på hennes mand uvrförante; ty ia hare bört tia omtala ajskywärda