blid tinbata, biett för 30 år fen, få erinrar man fig wäl, huru ett boraarehus Då wanligtwis befanne i en wälmåenre och gor ställnina; det fanns i mästarens stora, röra sasfiansplånbek Aora papper, det sanns siljwer i huset, tennufat på hyllor: na i töfet och wäl förserta linneskäp, m. m., och tet bästa war, att mästaren ide ansän fia för ger att fitta i werfs staren, att hustrun och barnen wero enlla och sparsamma i lefnaresättet. Nu för tiden finnes i allmänhet ide borgar rebus, utan affärebus? (eller bug, fom borgar); i itället för plånboken sinnas mycket fmå portemonnaier och tomma kassakistor; men ett affärsnamn i banken är och skall nu wara stötet, från ren ekonomiska sitan taget, ty utan ett sårant namn, är man i offaremwerlren ide wärrerar. J hufet sklall allting wara ytterst arannt ech luxröst, ingen sparsamhet, ala barnen skola uppfostras i mening att bestina parnassen; ven fig så follante affärsmannen tittar fällan eller alvrig in i werkstaden, ty vet är nu för titen få simpelt; te hos honom anställde arbetare få sina befallningar rå kontoret. Butiken, fom affäremannen bar, skall, enligt tirens fed, mar ra wäl belögen mid nånen af re före nämsta aatorna och inrättad få, att lune terna nästan kunna trilla in genom törs ren, och affären i butiken skall förestås ef främmanrte biträren; ide ens nånen of affärsmannens barn få nerläta fig till en tylif syeselsättnina. . — Gmigration. Af re flera hundra persener, fom anmält fia bog utwan: tringsagenterna i Kristianstad ämna afe flytta till Förenta Staterna, beaaf sig ten 7 Maj ett antal af omkring 20 per: sener till Göteborg, för att med första lägenbet afgå till Amerika. Utwandrinagds begäret ariper mer och mer omkring sig bland folket, emigrationen från Kriftianstatetrakten lär komma att antaga bes tydliaga provortioner. — Förföljelse. Från Hudilswall ffrifwes i H. P.: En owanlig tilldragelse har försiagått härstädes tisdagen den 16 sistl. April Il. mellan 4 oc) 5 på aftonen, hos L. Hällgrens enla, under den tid hon mar på anltion. Ehuru hon, när hon gidut, tog nyckeln ur sörstugudörren, och lade den unter om mattstump, fom låg utanför tröskeln, intommo dock till hennes dotter, fom war ensam hemma, två manes och fyra qwinspersoner; twå utaf qwinnorna hade mask för ansigtet, få att de ide kunde igenkännas; de öfriga woro äfwen okända. När då flickan, fom war i hemmet, blef orolig öf wer besöket och anande hwillet ärende de bade, tänkte begifwa fig ut för att få nå: gon hjelp, blef hen sasttagen och nedsatt på en stol samt tillsrågad om hon icke wille återlemna de saker fom hon af en mifs ber: son har sått, hwarpå hon swarade, att hon ingenting bade. De började då att göra visitation i byrån och fe efter hwad der fanns, sedan i spegellådan, der de togo en guldring, en silswerfingerborg, en nyckel och en rilsdaler i penningar; widare bör: jade de att littla henne i sidan och när hon då skulle ropa efter hjelp, få höllo de för munnen på henne; när det då ingens ting befom henne, få drogo de af henne strumpan på wenstra foten och fortforo på samma sätt. Derester toa en af mans: personerna fram en lnif och fade: fer du att mi funna sörkorta ditt lif; Hon bad då att hon skulle få tala mid fin mor en gång till, hwarpå de swarade att om hon mille öfwergifwa fin öswertrgelse angående lär ran få skulle hen få leswa, i annat fall icke längre än fjorton dagar m. fl. hotel ser. De började sedan att aflägsna fig, en i fender 5 och 10 minuter emellan fmwardera, hwarpå den sista manspersonen, när han aflägsnade sig slog henne en örfil åt högra sidan få att hon asswimmade och cj förmådde efterfölja dem. Salerna ficks igen i portgången, inlagda i ett papper, men fingerborgen salnas ännu. Troligen samma personer ha beswärat henne sedan Angusti mänad med en mängd bref, dels utan och dels med salska namn, innehål lande en mängd hotelser till liswet. — En korrespondent från Stockholm skrifwer till MN. T.: Under den förflutna påskhelgen utgjorde prins Augusts betänk liga helsotillstånd föremålet för wår ny filenhet och wårt deltagande; wi sätta ide utan skäl det sista ordet i sista rummet, ty twiswelsutan haswa Swenslarne, och Stod holmarne såsom sådane, mycket intresse, myc ken sympati för sin konungafamilj, men ändå srukta mi att de talrila besöken i hertigens af Dalarne bostad, uti entresolen af kongl. slottet åt Logärden, bade mera fin orfat att få weta hur det stod till och lunna meddela belanta och wänuer antentiska, färs ffa At5(0