Norrländska Korrespondenten – 10 maj 1867, sida 3

Ilvarjehanda. En gammal hedersman, klockare, satt en söndag för några år se lan i en kyrka i Södermanland, såsom vanligt fördjupad i sömn under predikan. Det var en varm sommardag, och fönstren i kyrkan hade blifvit öppnade. Klockarens tupp fick sigte på det öppna fönstret och fann sig föranlåtan att der taga plats. När han setat der en stund, behagade han gala, den galningen. Presten måste afstanna predikan, så att det en stund blef alldeles tyst i kyrkan. Tuppen gol åter, hvarvid klockaren vaknade och troende, yrvaken, att presten stod för altaret och att klockaren skulle svara på sSingen, reser han sig upp och sjunger: oMedi dig vare ock IIerren h0 — En skolmästare, som märkte, att vid lektionens början några af hans disciplar saknades, utropade, förargad deröfver: Der borta på fjerde bänken ser jag tre slynglar, som inte äro här: