turliga näringarnes irdkare, reduceras konsumtionen betyrligt. Wi höra icke till vem fom i en fåran inskränkning fe tecken till en bättre hushållning, ben sanna ekonomien består icke i att tonfumera litet, utan i att konsumera mindre än man förtjenar. Det finnes i Swerige statsekonomer, af hwilka on del anser en reducecad fons sumtion och en annan del åter en mycfet stor fåran, såsom ett tillfredsställande tillständ i landet. Bira dessa pare tier hafwa lika orätt, ty få wäl liten som stor konsumtion funna hwardera wara följter of mycket elika orsaker. Stor sonsumtion fan wara en följd af wälstånd ech tillika en följd utaf förs wänta finang-förhållantren, och liten fons sumtion fon wara en följd både af fol tets lust att fapitalifera och af nöd. Gör man en liten konsumtion till sitt bufwurmål, fom ett parti gjort i Ewe rige, få är lantets ruin det bälta mere let härtill. Will man uppdrifwa fon: sumtionen, få trotsa wi hwar och en att finna bättre metel härtill, äv att lana få mycket fom möjligt utrites, samt att täta staten taga en ohejvad fabrifation af pappersmynt under sina wingars skytd. State etonomien bör till mål för fina sträfwanden hafwa folkets wälstånd och lyda, utan att fästa fig wid stor eller liten konsumtion. Af en förftånvia elonomisk lagstijtniug blir folket elonomislt, och tonsumerar det litet, är vet derföre, utt det eger små tillgångar och fonfus merar det mycket, är det derföre att det bar gota intomster. Uater normala sörhållanden, då möyns tets wärte lemnas cantaftatt utofferels utgifning, oc) ingen utlänrsk ffulvfittning pågär, kan tersöre en jemnt tilltagante kensumtien wara ett bewis på ett framåätstritante. IWi proteftera rers före här på det kraftigaste mot ren Åfiaten att konsumtienen bör hejtas och bes traltur alla lagparagrafer, alla förbors nar, all gammal routin ech otunnighet, som jörtyrar foltets lonsumtions artiklar såsom stora sectala krämper. Om wi welle frångå wårt ämne were litt att bewisa att ingenting är mer egnadt att hos foltet liswa sparsamhet och sunn cfor nomi, än möjligbeten a;t förssaffa fig liywets nötwäntigbets-willor till skäligt pris. Höast få lära emerlertit bestrita, att en wäl ortnar importhandel är en wäfenotlig förtel för ett land. Ett bantiv: och wexel svstem som omöj: liggöres utaf bantlagen stulle wara im portörerna och fabrilenterna till stor nytta. De hanrele kanaler genem bwilfa de importerade ech fabricerade mar rorna löpa, äro. tillita wexlarnes ftrvms fåra ech tad ware denna omsländigbet benagnas emellanåt werlligen bär mere lar, Jast mycket sällan tistonterate i ren helsesamma formen, tet mill föga ens daft med ett namn. Med fälart offer ende på att banterna fordra 203 namn och) på den lätt förtlarliga motwilja mot accepter i ahmänhet, hwilken wår bant: log, lönat ifrån att undanrödja, tvärts om upprrifwer till sitt maximum, fon man utan öfwerdrijt föga, att äfwen ums portören och fabritanten, litsom fonjus menten, gå miste om ten ftora förrelen, jom fan tragas af wexel systemet. Om någon bar till Yrke att försälja en artitel, ware fig tillhverfod eller importerat, få måste han på tensamma lägga så stor förtjenst, att han har sina loslnater betalta cc) något öfwer för fin sjelj. Af många föl, fom ret fule blifwa för mwirlyftigt att här utwecla, är tredviten eskitjaltig från allt bwad ale färer heter, och för ven, fom will sälja med förtjenst, är nörwänd iat att lemna på lretit, från Uwilten regel ven rena tetaljhanteln direlt till tensumenten bors te wara ett undantag, hwilten den Hits wäl tymärr ide är i Swerine. Den fom såätetes fäljer på tre, fik efter nio mänaters fir, maste unter tenna tid salna tet borteliggante tapitalet. Härs igenom jörtyras waran betyrliat, ide allenast genom näntan Utan mejft ters inenom att töpmannen och fabrilanten, som tansle eger ett ebetyfdligt kapital, måste på hwarje omsättning för att bs täcku fina hantelgoch lefnade ostnarer, länga en öfwer höfwan tilltagen bantelts winst enär han endast ton omsätta sitt lapital en a twå gånger om året. För fobrifonten är detta kännbarast, fom cj sjelj så mycket kan anlita krediten, och om wåra fabrikanter sjeliwa wisste hwils fet gott stör bantiren lemnar hang ton: lurrenter utrikes, derigenem att han gör Me ass at lir W2 6 Fr mr sm