Man bäfware för det mäktiga England; ingen wägade ingå i batalj med en så start fiömatt fom denna. Man fötte hos främmande matter undfättnivg och fann slutligen en fåran under skepnaren af twå — poligtonitaplar! Nu blef striten båte alwarsam och Modiga. Ens a ska flottan formerare linie, wänre bretsitan åt ve allierade motstänrarne och aflossare en generalsalfwa mot den swagt armerare fienden, fom bland an: nat erhöll en Arundlig lektion i konsten att bora. Bataljen tycktes afajorrt luta till Enalanrd förmån; de allierare bör: jade reran fälla mordet, vå ett till re fednareg untsättning affäntt bakhäll oför: moratt angrep Engelsmännen flanken. Kvingrändt på alla sitor mäste England slutligen gijwa wika för öfwermakten, siräcka wapen och gifwa sig tillfänga. De segerrila, ehuru blesserade ESwenstarne (hoc est poli8-fonftaplarne) af: tägade derefter med de tillfängatagne till — finkan, ver det besegrade Albion ännu en gäng gjorre ett förtwifladt försöt att senra eller rö, men intettera lyckares. Den öfwerwunna sjömatten, förut wan att plöja oceanernas witsträckta fält, bare nu ide mer än föngelfe-golfwet att trygfa på! Förmodligen genem en fonaref lära tod frerswilforen wara afslutare, ty re fängare Engelamännen äro reran fris gifna, för att wid första tjenliga mind higsa segel och wända atterspegeln ät be gamla wikingarnes klippigå strand. — Rödhalsade Dykanden (Foligula serina). Twänne exemplar, hane och bona, af tenna i wart tand ganffa fölle synt förekommande rykand art skjötos häromragen på en knipjagt i Nyköpinas granuskap. Fagelns egentliga hemwist är i ve mera östliga delarna af wär welrsrel; så skall ban t. er finnas i större antal i vet inre Ryssland och Si: berien. — Mord, misshandling och rån. En oländ mansperjon fick ven 12 dennes sent på aftonen tillåtelje att tillbringa natten hos en i närheten af Lyckeby bo ente lumpsamlare Lviljestrand. Denna wälwilja belönades på tet sätt, att gär sten med en tnif afskar strupen på hur frun, sargate mannen mycket illa samt rerefter tillgrep ätskilliga effekter. — En korsdragare. F. d. brandtmär staren i Halmstad G. Börjesson slutade i Onsdags aston sina dagar wid 45 års ålder. B. war i många år en driftig och werksam man, fonffe den bäfta fforfjtenssejare fom Halmstad haft. År 1856 blef han, all ordentlighet oaktadt — förtärde intet slags spirituosa — lam i både hän: der och fötter — och har sedan dess icke lunnat reda sig på egen hand utan måst stötas som ett barn. B. hade ett godt och muntert lynne; — en och annan gång förföll hen dock i förtwiflan. Under får dana mörka ögonblick lunde Han ide fmår raste uttryck häda Skaparen, hwilken, ef ter hans, B:s, uppfattning gjort honom till den hjelplösa usling han mar. In nan han inslumrade i den ewiga sömnen fick han dock andra, bättre tankar. Han dog nemligen försonad med både Gud och werlden. — Gfwerdådig knifkastning. En flag: taredräng wid Albano utom Roslagstull i Stockholm, hwilken fått en oemotfrånd: lig luft att öfwa sig i chinesisk kniflastning, utsåg fin husbonde till mål, och kastade en knif så, att den med ljungande fart for förbi husbondens öra och slog djupt in i wäggen af ett närliggande hus. Slogs taren tyckte att detta gick wäl långt och lät upptalla drängen till poliskammaren, AOee —