till Afrika afsända truppen. Efter en svår storm landade vi lyckligen på vår bestämmelseort, och efter två heta bataljer, uti en af hvilka jag för detta sabelhugg har att tacka en beduinanförare, den jag tillfångatog, var vårt arbete uträttadt. En del af truppen stadnade qvar till förstärkning, den andra återförde jag till hemmet. Upphettad af den mest brinnande längtan efter mina käre, återvände jag i rastlös ifver, låt ingen ana min närhet, och ankom obemärkt till slottet för några minuter sedan. Uppfylld af de kärleksfullaste tankar på de mina, genomilade jag parken och, — tätt vid trädgårds-salongen fann jag — Olga innesluten uti Cesars famn, och hans läppar hvila på hennes munn! Obeskriflig smärta och de djupaste qval tryckte mig. Jag hade en af mina pistoler i handen; jag sköt och vet ej — jag hörde blott skrik och alarm — jag var mig ej sjelf mäktig. I första ögonblicket ville jag på stället hålla eu blodig ransakning. Men genast derpå beslöt jag mig för en bättre. Hvartill tjenade förebråelser, anklagelse, larm och uppseende? Hvad kunde jag önska? Ingenting utom att se honom stå framför min pistolmynning, öga mot öga! Intilldess, herr major, lemnar ni väl mig ett vänligt logis, jag vill icke förr beträda mitt slott, Tid och ställe och allt vidare beder jag er att bestämma. Jag är nöjd med allt; men ju förr ni öfverlemnar honom åt min hämnd, desto mera blir jag er tacksamt förbunden.o Med verkligt deltagande åhörde honom officern, ställde till hans disposition några rum och var genast besluten att fastställa duellens bestämmelser. Gautier stadnade qvar uti en djup bedröfvelse. — Undertiden hade Olga blifvit återförd till sitt rum. Hennes sår var, ehuru det lemnat från sig en stor blodförlust, endast obetydligtHon blef förbunden och anförtrodd till grefvinnans och hennes omgifnings omsorgsfullaste skötsel, ehuru oron öfver den förskräckliga tilldragelsen utan uppehåll qvalde henne och Endast för att undgå de tryckande, på henne hvilande blickarne, låtsade hon sofva, och lyckades derigenom att få blifva ensam. Cesar hade redan dragit sig tillbaka och genomilade parken uti alla riktningar, för att finna skytten, uti hvilken han ganska riktigt misstänkte markisen. Då hans forskningar förblefvo utan framgång, återvände han till sina rum, för att träffa alla förberedelser till afresa från slottet, så snart som möjligt. Då han inträdde uti byggnaden blef han underrättad, att en herre väntade honom på hans rum, och han skyndade dit, ty han trodde sig erfara någon upplysning om det honom beherrskande tviflet. Han öppnade dörren och doktor Taylor stod framför honom. De helsade hvarandra med varma handtryckningar och en lång omfamning; de hade mycket att säga hvarandra, ty händelserik var tiden, sedan de sist sågo hvarandra. Den rastlöse doktorn hade uteslutande tagits i anspråk af sitt affärslif. Med uppriktigt deltagande hörde Taylor sin väns upprörande öde, som uti rådfrågande ordalag för honom skildrade sitt bekymmer och yttrade sig för honom, sin trognaste vän, oförbehällsamt. Så godt sig göra lät sökte han trösta Wildenhain och sade slutligen: Så är det då verkligen kommit så långt som jag förespått. Huru kunde det vara annorlunda? Ditt beslut var stort och upphöjdt; men ditt spel vär för mycket vägadt. Hade icke hundrade, hundratusen af våra moderna flickor handlat likasom Olga. Man får icke heller för strängt tillräkna dem; de sjelfva bära minsta skulden. Hvarest skall karaktersstyrkan finna fasthet, då grundvalen icke finnes. Modern uppfostran, modern bildning, kallas ju icke vidare, än att kunna med ledighet föra sig uti högre kretsar, med behag föra soiröspråket på två tre språk, och i nödfall kunna på piano framlocka en af Liszts kompositioner. En utflygt i fysik, en skymt af geografi, en aning om astronomi, historia och litteratur; något af allt och i det hela ingenting — det är receptet hvarefter våra nutidens damer blifvit modellerade. Känsla, känsla och åter känsla, den verkliga, rena qvinliga känslan nemligen, den är det dock som en qvinna framför allt behöfver och som hon nu för tiden så grundligt saknar! Spekulation, beräkving blir hvarje blick, hvarje ord — så måste du falla ett offer: ditt äkta tyska ärliga hjerta, ditt vetande, din kärlek — de uppvägde icke de Duriveauska slotten. Det förvånar mig ej att det skulle gå så; att det träffat dig så hårdt — deröfver finner jag icke ord, att uttrycka min smärta. — Kom broder! drag med mig, låtom oss skrifva tillsammans, tänka, arbeta och derunder förglömma det förflutna och — qvinnorna. Jag har deruti redan kommit temligen långt, och det är det bästa man kan göra. Jag förstår ganeka väl, att Schiller, som sysselsatte sig med idealer, sjöng glädtigt: Åra qvinnorna, de fläta och väfva himmelska blommor uti det jordiska lifvetMen jag vredgas icke heller på den allvarlige Sellmer, då hans lyra genljader af hans erfarna gäckerl, och ban varnar Mönchhausen: Fly qvinnorna, uti deras nät är först berusning och derpå fasa Verlden vore fullkomlig öfverallt, om de icke bortskämt den. Men för att lefva dager endast en klar blick uti lifvet. den än aldrig s digt en hastigt! jag tror mig ej han seende sig någonting här i som om kläder rummet. Har m spöke slagit up der det han så en lykta, gick i rummet och und det visade sig i som satte i ri koven till nästa ga vaxljusskenet var igenkanligt. nad tillbaka oc som nu först parken nyligen t vensom sin frul der, hvilket dett vVän h sade T na sak synes Må det i park person som he kert, att detta va uttydt på I Må det ock haf digt, och voro ädlaste, är det ! vända allt, för endette