derwarande offentliga läro.anstalter qwinlia unadom. — Mannfakturdiskonten. Utlåninggs utan i densamma är höjd till 5 pros it. Ur bemälre fond har bewiliats Rosenrals fabrikers aktiebolag 100,000 samt ät fabrits itkaren C. Holmberg und 10,000 rdr lån. — Domprost befattningen i Linköping. arfa krafter skola wara i rörelse för , i fråga om utnämnandet af domproft Lintöping, trinagå ej blott förslaget, in ännu mera sjelfwa walet. Ganska lytelserika personer arbeta allt hwad funna till förrel för teol. d:r rektor öbring i Kalmar, hwilken lärer wara ganska auwarlia och kunskapsrik man. un är förd 1820 och war primus wid promotion. Hans fader, f. d. tals innen i bonteståndet wid 2:ue rifödva: r Nils Pehrssen från Norrwitinge, r nyliaen besökt bufwurstoden. Ä Gjöförjätfringå-attiebolaget Gauods belagsstämma hölls den Irenned Höteborg. Det beslöts att afsätta till ervsonden 10,000 ror och till extra ervjonden 17,000 rdr; tirektörens ans af bolagets winst utgjorde 3,000 rer; rstoren af behällningen, 30,000 rer, (1 uttelas till attie-enarne, hwilta få: ica erhålla 25 procent å det af dem )etalta kapitalet. — De mantrande elementerna inom sta kammaren. Rerites Allehanda har ett par n:r meddeladt eu bade roande talangfullt skrifwen skildring från sta kammarens lältare, hwari slutligen ben förelommer en expof af sagde fam res muntrande elementer. Desja — heter det — äro tre, lit 1 alla goda ting, nemligen grefwarne rl Göran och Oskar Julius Mörner it Erit Sparre. Alla tre äro de ganska iga, hwar och en på sitt fätt. Prejiten Karl Göran är af gammalt belant sin gråtmilda deklamation samt fina atta infall och liknelser, alltid på fullt var anwända såsom ofelbara grund: t. När den genomhederlige, men just alltför snillrike mannen blir rätt vad af sitt ämne, börjar stöta fram en i afbrutna satser, sammanbundna d fånga, oartikulerade, släpande ljud, erfolierade med någonting litnande nyt: jar, samt oroligt tasta undan rocskoroch fara med handen upp och ned i uftra byxfickan, häftigare, alltsom intres: wäxer, så ffall man werkligen wara butter för att icke finna situationen ska rolig. Hrefwe Oskar Julius Mörner åter har an funnit derhän, att han endast bes wer resa fig upa, för att hela fammas brister i stratt. Allt, hwad han få är riltigt och godt, men han har den kliga egenskapen att mwara litet löjlig. an till wäxten, med hufwudet nedtryckt lan arlarne, någonting i uttrycket, fom yder, att han icke war med, då krutet ns upp, säger han ofta nog sin enkla, iga och städse sjelfständiga mening rent och då han försmående det manliga civz se sättet att uttrycka fig, ofta begagnar mest rättframma hwardagssprat och ill på det lustigaste sått talar i näsan lår det aldrig fel att resultatet af hans trädande blir ett grundligt skratt, få fallet war, då han lifliat opponerade mot förslaget att sätta Hela tommerss egium på indragningsstat, hwiltet han iq stridande mot grundlagen, och derför tunde godkänna de af motsidan fram da skäl, hwarom grefwen helt naivt ut st: det angår mig inte. refwe Erik Sparre deremot, bekant in fordna dagar, war en af riddarhus sets oh är nu en of första kammarens förnämste talare, dels genom fin flangfulla, böjliga organ, dels genom fin omwmanliga lätthet att uttrycka fig. Hans röjt är ett owanligt instrument, öfwer hwars alla resurser egaren förfogar med inffräntt wälde, alltefter det ämne, fom behandlas; stundom mild och bedjande stundom fraftfull och mägtig, ömsom starpt ivoniff, ömsom enlel och otonftlad, tränger den all: tid llar och tydlig, fram i salens aflägsnaste wrår; har man derjemte tilljälle att följa talarens lifliga och uttrycksfulla mir mit, få tränger fig owiltorligt den tans ten på en, att hr grefwen under andra förhållanden skulle wara en af samtidens bäste — skådespelare. Herr grefwen mä ger aldrig fina ord på guldwigt, utan gris per ofta till ganska wägade uttryck, och sörtlarade härom aftonen, att detta mar vent af nödwändigt, om ide tummarens öfwerläggningar skulle bli alltför tråliga. — Utmärkelje. Dottor O. Sandahl i Stockholm, betant genom sin lufttlocka i hwilten ja många bröstlidande åtevwuns nit helsan, har rönt den utmärtelsen att blifwa inwald till torresponderande mede lem af lätaresallskapet i Wien samtidigt ned föreständaren för den ålosta medicopnentista anstalt, fom finnes, prof. Ber tin i Montpellier. — Dillmanska målet. Från Westerås skrifwes: SFistlione tisdag hölls förhör med sronofogden Dillman, hwarwid oms tring 50 bedragna fordringsegare hade installt sig sasom malsegare. W. L. T. yttrar om och med anledning af förhöret följande: Wi anteckna ogerna den känsla af förwåning, med hwilten wi ialttogo att Dillman ännu icke syntes hafwa tommit till meowetande af sin stallning sasom grof brottsling, äfwensom den fulltomliga franwaro af blygsel och ånger, som hos honom i detta hanseende röjdes. Åjynen af de många offren för hans bedrägerier hade på honom icke något inflytande. Den na läckhet och förhärdelse later doc förtlara fig, när man drager fig till minnes, att Dillman för icke många månader fe dan wagade afpirera på den Iedigmwar rande ombudsmannabefattningen i länets brandstodsbolag, hwitten befattning ar forenad med en högst betydande uppbörd och icke kan lemnas i handerna på annan person, än den fom för synnerlig redbarhet och palitlighet gjort jig tänd. Man wet att detta Dillmans tilltag icke lyckades, och nagot hwar inom lanet torde ännu påminna sig den owilja, hwillen så wäl offentligen som enskilt förspordes deröfwer att en så förtjent man som Dillman icke erhöll den ifrågawarande uppbördsovcfattningen. Så wal hade denna brottsling spelat fina fort, att han ännu under sistl. år funde med så mycken ära uppbära sitt namn och den Wasastjerna han till betöning för utmärtta medborgerliga förtjenz ster wetat ffaffa sig. Omgifwen af denna nimbus af ett aldrig switande förtroende och säler att aldrig funna ertappas, lycades det Dillman sistlidne höjt att blifwa antagen till setreterare och tamrerare mid länets landsting och att sålunda få i fina händer uppbörden ej mindre af de egentliga landstingsmedlen än och förwaltnins gen af den under landstingets mård ftående landtwärnskassa. Sedan hans werffams hetssser härigenom blifwit widgad, war det naturligt att han, inslagen på en wåg, från hwillen han aldrig kunde afwila, ocffå begagnade fig derutaf; och följden blef att Dillman, under den torta tid han förwaltade landstingsoch landtwärnskassamedlen tillgrep omtring 5,100 rdr. Wi wilja nu ide längre uppehålla oss wid alla dessa detaljer, till hwilta wi åter Helsingborg. lomma i den mån ranfafningen fortffri der, men nämna nu endast, att mid för: höret woro närwarande ombud få wäl för Mälareprovinsernas enskilta bank, som länets hushållningssällskap, landsting, landtwärnsfassan och länets brandftodsbolag, samt att stränga anfwarspåstäcnden ej mindre af en del bland dessa ombud an och enskilta personer rigtares mot Dillman. — Ejter 6 timmars ransakning blef målet uppskjatet till den 30 d:s. Sweriges kommunikationer är namnet på en weckotidning, som från och med den 27 dennes skall utkomma i huf: wudstaden. Tidningens utgifware äro hrr Fing. Sydow och J. A. Forssström. — Hastig omwändelse. En ffrädrdvares gesäll, fom ej tunde få arbete och hare för mocken hererstänsla för att wilja tigga, beflöt att göra slut på sitt lif, hwarföre han kastade sig i en araf witr Men händelsen wille att i grufwen befanns eu påle, mot hwillken dörskanditaten unter farten stötte paunan och det få det kändes. Den olydlige, fom trodde denna påle wara hin båle, fick genom sammanstötningen en fåran förskräckelse för dötden, att han beslöt lefwa, tröp upp ur grafwen, torkare sina tlärer och lärer förmodligen ej inart ånyo, aifwa sig ut på den galejan. — Orebro häradsrätt har dömt en torpare till 10 rdrs böter, för det han tillgripit twå gamla, till 40 öre stycket wärderade jeruwägssyllar, upplagda ett styke från Mo as jernwägsstation och en hemmansbrutare sor sylleri å anktion till 10 ror. — En f. d. musikant wid Weftmanlands regemente wid namn Malm har tillgripit en fruntimmershabit och för detta dömts till 3 månaders säångelse samt att i 5 år wara medoorgerligt förtroende förlustig. — Eslilstuna Allehanda tycks wilja förordna stranga straffoestammetser för barnamord. Tioningen hyser jynbars ligen den åsigten, att hårohet härwidlag skall werta afgjordt afskrackanoe på en, af blygsel intagen och till sortwiflan bringad, ogijt barnajorersla. Den, snart sagdt, dagliga erfarenheter synes dock giswa des menti härat. Sa lange det allmänna ruttaobgreppet stämplar den sallna qwins nan sujom rent af brottslig, få lunge skola ock barnamord fortfarande ega rum. — En Inpjus i 2:a kammaren. En korrespondent till Hedemora ticning be rättar: J andra tammaren tilldrog sig för ett par dagar sedan eu hänrelse, som wäckte mycken munterhet. Gubbarne pratate till fl. 12 på natten och tidnins garnes referenter swuro inom tänderna och fwettared. Slutligen brast på en af dem, br M., tålamoret helt oc) hället. — Waltmäftare! fade han tiv en wid dörren stående fart, itlärd hwit halstuk, tanga mig hit en butelj punsch och fem alad. — Komwmer genaft! — Godt ! Waktmästaren stynrate bort och dröjte ide länge förr än ban infann sig med det reqvirerade, en butelj arackspunsch och fem glas, alltsammans placeradt på en större bricka. Herrar referenters pennor fingo nu gifwa wita för glaset, od) ven läskande drycken förtärtes med ged smaf — midt under brinnande fegfon. — Hr M. munmlare nägra ord om nattsöl, verwid seende ned på br Jöns Pähresen, som tycktes alvrig wilja sluta sitt ansörante. Man latsare om ingenting, ban pratade lika fristt; men plötsliat tystnate hr Jöns och allas blictar riftades upp åt referentläktaren. Brickan, hwarpi glasen stått, hade vlifwit ställd helt oförsigtigt på barrigren itiga sammanvaron. Markisinnan Sedan försvann den lilla farkosten uti och — ramlat ned sessionsjalen, midt framför näsan på biskop Sundberg. Hand högwördighet fåg i början litet undersam ut, men log ändock i skägget och gubarne i öfrigt myste. Endast hr Jöns får mäkta wred ut, ty han hade olifwit afbruten, då han war fom ijrigast sysselsat att hålla tal.7 — N,åfgra mi: nuter härefter war sessioenen slut. — St Bartelemy. Sönrags Niose berättar, att under vistuassionen i 2:a kammaren om penfion åt peneralfälttyamästaren baron Wrete yttrade hr Jöns Päyrsjon, att man såsom en passande nattonal:belöning, i stället för förhöjd pension, funde åt generalen anwisa den ver ön Bartolomcens, fom man bara bar utgifter för, och tå hare man slagit twå flugor i en fnäll!! — Samma tids nina will äfwen wetu, att en gammal erkändt rod republitan, en wiss Carto, allmännare bekant under namn of rec volutionefäret, warit Uppe bog h. m. konungen och bjudit 25,000 rdr i afträde för S:t Bartelemy. Hans afsigt lärer wara att, i hänrelse transaktionen går igenom, flytta öfwer till ön och förwandla den till eu mönfiter-vepublit. — J Norrlöpings tinningar läses: Arbetare-söreningens imnodlemmar gåjwo i föntags ätta dagar på ett Xhögtirligare sätt uttryck ät fin saknad öfwer en bortse gängen leramot, grundläggaren A. P. Slättengren, hwars begrafninga tå skulle försiggå. Salongen, i fonden hwaraf li: tet war placerart på en upphöjning, war för äntamålet detorerad. Kistan omgifwen af granar i en haljcirtel, stod framför ett altare, prydt mer byster och statyer. Fontwäggen mar tlärd med swart med hwita draperier och feftoner. På motsatta lättaren war uppställd en mindre orgel, tillhörig seltstotan, bwars på spetatee psalmen 452, med hwilten högticligheten börjare och hwaruti te församlare instämte. Härpå uppträrdde föreningens ortförande och Höll ett tal, hwaruti han skiltrare den gagnande werts samhet, som den aflitne åragalagt unter fin lefnad Derefter afsjöna förs eninnens såängkör en sorgkantat och fomminister Eteborgh läste en bön, efter hwilten procedsicnen satte sig i rörelse, företrärd af Joramusik (utförd of förs euingens medlemmar) och ftauvaret. — Mycket folk war famlart föwäl i för. eningens lokal som på kyrkogörden. — Majoren A. M. Muvhrberg har i hufwudstaden aflidit. J och med honom har — fäger Posttidningen — en med ärofulla sur täckt krigare ingått i det fi sta stora nattqvarteret. Han föddes på sista dagen af förra århundradet. Född Finne, fåfom få mydet annat ärorikt blano swensla trigare, a flöt han med kansliexamen sin atademiska kurs i Upsala och ingick i kongl. kanslistyrelien i Stockholm; fortsatte sedermera fina jur ridisla studier, i Upsala, men öfwerreste derefter till Abo, för att bereda sig för finska embetsmannabanan. Då någon fortlomst likwäl derstädes ide stod att winna, återwände han till Swerige. — Snart utbröt spanska konstitutionskriget och den 1 juni 1822 afreste M. sjöledes från Stocholm, för att på ett eller annat sätt egna fig ät krigets idrott. Sedan återfinnes han i den franska erveditionslåren under hertigens af ÄAngoulöme befäl och stistar der närmare des kantskap med flera sedermera berömda fransmän, bland hwilta jemwäl war den efteråt fom redattör för tidningen Å National belante Armand Carrel. Cjter trigets slut fer man jnart den unge swensken kämpande i silhellenernas leder i Grertland. Der stod han sedan med muslöten på armen på poft utanför lord Åyrons dörr i Missoloughi, då den midt berömde mannen derstädcs i April 1824 utandades sin sista snck. År 1830 möta mi M. uti Paris, i Lafayettes krets. Ryltet omtalar sasom ett afgjordt fake tum — från Meyuhrdergs mun utgick als drig ett ord i detta asscende — att han derifrån med ett par fransmän af fris gistt frejdadt namn från förfta fejfardö mets dagar afgick till revolutionshären i Polen, som han uppnådde, trots den stränga preussiska afspärrningen of grän sen. Här skulle han ännu deltagit i tom pen om Warschan, och lom sinttigen med Dembinskys här öfwer på preussiska oms rådet, der M., bland de andra, utlemnades till ryska myndigheter och fit an träda den länga resan till Siberien. — Samma rykte will weta, att han redan hunnit öfwer den gräns, som skiljer Curopa från Afien, då han lyckades und tomma. Omständigheterna häraf, om det hela eller någon del deraf är sannt, låta sig ide numera utrönas. Pi har tagit hemligheten med fig i grafwen. Emellertid förgingo flera år, utan att M. widare afhördes, 18-40 aterkom han till säderneslandet; utnämndes snart der ester till kommendant od) quvernementssetreterare på ön S:t Barthelemy samt till major i swenska armen. M. oröjde lilwäl ide många är ute i det warma och helsan strängt pröfwande ilimatet och bar sedan efter fin aåtertomst wistats I fäderneslandet, med undantag af de ti der, han litet emellan företagit resor till Jtalien, Paris o. s. w. På sednare tider har hans af härd medfart och jtrapatser i fatt swårt medtagna helsa blifmit allt mer wacklande; och efter en wid en finsk lands mans begrafning nyligen ådragen förtylning angreps han af en häftig anfigts ros, fom lastade fig inåt och lyttade den gamle irigarens dagar. Major Myhrberg war högt ärad. oh altad, icke endast för ådagalagd mandom, utan äfwen för ett sällsynt ridderligt täntesatt, ett warmt hjerta, sträng fjelfförsatelse och ett oböjligt widhållande af hwad han ansåg for sannt, ratt och godt. Den afliöone trigarens begrafning för siggick i Stockholm i Johannis tyrkr den 6 dennes med största högtidlighet. På kyrkogårven war hate formerad af 100 man från hwartdera af gardes-regemens tena och mid skolhuset paraderade nionde kompaniets skarpskyttar, hwilla, sedan mås signelsen lästs, aflossade en hedersjalva. Den aflidne hwilar nära intill hjelten mid Lappo och Jutas, general von Dö beln. — Den stora stölden of salt i Nyfland. Stölden af halfannan million pud fatt från lronans förråder i Nischnij Now gorod är en sitt flag storartad företeelse. Halfannan million pud, säger en lorrespondent till Moskowskia Wädomosti, är jujt ide någon smafat: man skulle tycka att det icke är en qvantitet, fom fan göms mas i fickan, men hos oss gör man det, och ide första gången. — Warning. En Swensk, fom i 10 år wistats i utiandet, deraf fer år i Wejtindien och sedan den 29 December 1865 i Newyork, skildrar i red. förewisade bref till sina harwarande andförwandter ftällningen i denna stora stad såsom mycket betymmersam, samt afråder swenskar i allmänhet att under närwarande förhållanden utflytta till Amerila. Entigt brefftrifwarens uppgift höra i Newyort mord, stold, mordbrand och konturfer till ordniugen för dagen. Tufentals perfoner befinna fig utan arbete, hwarje wecka afstedas AAA ( — —T och hennes arm skakade liksam hade uti hans uttrvek och hans ord fålla atoer inträdda Ach han . 3