Den brutna eden. Berättelse fr. Baden-Baden af Steinbach. (Öfversättning för Norrl. Korrespondenten.) (Forts. fr. n:o 31.) Från en tidigare tid? sade Wildenhain suckande ur djupet af sin själ. Hvem paminner sig ett ilygtigt sammanträffande. Isynnerhet en flicka, som är belägrad af tillbedjare, glömmer endast alltför snart den ensamme uti de: medsökandes mängd, en och annan förgas i lifvets tummel så obemärkt, liksom hade han aldrig funmts tilly vVar icke alltför anspråkslös, C2sar! det var dig säkerligen aldrig angeläget att gälla nagot allvarligt hos Olga, ty annars var du ju alltid damernas förklarade gunstling. Ni träffades alltså endast helt hastigt uti Baden-Baden 77. ö Så som det ock är vanligt på resor: Man kommer och går, och är glömd innan man anar det. Och Olga har alldeles icke igenkänt dig? Hvarför Gautier? Den, som haller himlen i sin famn, fragar icke efter förklingad jordisk glädje; den som blickar i sölen, den ser icke den lilla lampan som endast dunkelt upplyser vårt lifs natt, ty han är bländad af Jjusets öfverflöd, svarade Cesar, som vemodet med öfverväldigande kraft be