Ungor sådana förhållanden är hwarje bemörante, jom möres för dåtevuppbjels pandet aj tdeuna el ut ij wär Kationals etonomi, förtjent of att tacksamt ertine nad Jnaepiören J. Steffenburg bar nnrer ev förjt af är ennat fia åt denna int ustrigren, i det ban dels i Sundborn, barest han är beente, anställt fillors sina, och dels På andra fälls: inem och utem sänet söt: att bibrinag alömsaen tänmcCtom bar ut HÖr Steffenburg bar i: f väll bliswit Hl, uppåh: pön ban i i insän::t nedan bwilten wi met lppjaljen lyul a persener såwäl inom Et, Kepp. fom (ÅfiesDÅÅ län nppe manad a: offen::igsÖÅ: nånon Tel af te tirlfgeeuhet jag wunnit i fråga Om sistetiina, har jag ansett mig böra på ömin fatt ren gjorda uppmaningen efters lomma Flera böcker äro af wetenskapsmän umttjna angående fissodlina, och af detta semt tumde bet måhänta s Sfverfiör umgt uli en enstild persen, ej e cn:tige: Uoruude til tet yrlet, sig för att i åämnet orda. Men då on del af alle mogen endast sal san och de slesta aldrig läsa nårot tyåtiL, s nt jaa under ev tid aj öfwer HO ar ocjattat mig met denna jysfeljärtuina, oc) derunder lommit un: ter fund Met altebauta gaenwägar i hwad beträffar fistorlingens betrruwante i i förs re stala, Jartorte dock ät sna. af hwad jag fon hafwa att merreta ide besinnas wara utan wärde. Så anser jag vet t. ex. wara af någon nytta att omnämna alla te misstig jag eerått, på det att kbetigeno ten, sem wilLö sörföia fia i idtantet af denna fi nyttiga näringör gren, ej mötte göra fig styltig till fam ma fel. För alt fiskodlincen inom wårt land fald lnana ernå heta ren stera utiveds ling, hwaraf ven är i stånd, äv tet nös tigt att tansimt na idias, icke endast af te få tallate herremännen, fom teraf åro roate och tillita funna inse satens nytta, utan äfwen of allmogen, d. w. aj alla som flin. Heremännen siy sallan en liten uppoffring på ett nytt för retas som synes tem lofwande, hwaremot allme. wanligtuns med misstro cade cter litnöjeyet möter allt nytt, järtelcs tå detsumma är förenatt med större euer mindre sostnar. Dersöre bör man wid ordnandet aj fiskodling få sta aff.ente på utt ren mwertnades för den möflinast nuinsia lostnar, hwarjemte ren bör göras få enlel fom ste tan, med ialtlagaude jetwäl af ärromaletuligfet ÅNättatiämpad lemnar fiskerlingen at emot all förwäntan godt resultat. Mången treor sin målända ena släl vitt srumlalia Ten frågan, hwarsöremennistans biträte ffall wara behidssjiat fråga om sislens förökning och nnört ar emellertir ben, att många fora tär åtare, få att de Äråmmau, bwilletade dock an eJtrtat satt UT inuti åaftalet brustit Flommet. Det traåmmen före , att den icke ätkonilig. paratet, :er endast Ste YA ; namta tu 1 SN tunna frambriEa eniar a säsom barulel; stau man t sistetlingen funna uträtta något wäf 4 ul, d. w. s. åter kunna göra eu it nsis:e sjö sislsvik, eller tit. su entväös fisäri:are är ter tilljörene wartt, sa mamue man edla milkiontals, och rertill många millioner. Den mör da, jom härför tages i anspråk, är föra afsenärd: entast några minuter dagligen under fiskleken. Jag är verföre fe ert ad om att, terest filtave t all: WrbeH fare insigt om burn rinaa den termed förenate medan är samt hurn gynnjamt resultat som deraf uppstår, de sa nt oc synnerlinen stulle erla fisk. Jag will nu i lorthet omnämnatpwad fom för nägra och trettio år aaf mig anlerning att egna mig åt fifforling, nemtigen ten naturliga, icke ten font messiga. Jag mar eaare till en mins dre, grund sjö bärvintit — i wår ort kallad lärn — huare utlopp aick ned i an sirt; watten; i detta utlopp, bware oi frn af unaturliR instintt gick in unter ledtiden för att RN sin råm i ret tumtare wattuet, hwiltet är behöfligt om rammen stall unna bringas till moanad, bar fiffe of ålter idkats. Detta — —I E — —— — — — Z — — — — — — a i -— — — — —