Norrländska Korrespondenten – 16 april 1867, sida 3

framstående män ensam komma gående på en af stadens gator. Han mar mår hända för tillfället fördviupad i tanken på lifwets wansklighet, tänkte kanske på dess anrefattiga fröjter, dess pruntande löften om tro och wänskap, hwilka i fjetfwa werket ha få litet att betyra. Då känte han plötsligen buru någon ryckte honom i rocken, och när han derwid mäns re sig om, sag han till fin stora förmår ning, att vet war — en häst, fom får lunta bejvat honom i hang gång. En häst, spänd för en bryggaresfärra, Han stannate och betraktade djuret. Det war ju en gammal bekant, — en bän, fom han fjelj för ett par år seran eat. Körswennen war för tillfället fråns warante, och när wår grosfsör wille gå witare, föllte hästen enwist med. Han måste såteres hos honom qwarstanna tillaess drängen åter infann fig. När detta skett, gick hästens förre egare in i ett närbeläget konditori och medförde rerifran en med bakelser fylld päse. Dermed undfsägnades un det wänliga tjuret, men vä härunter en af Wehlthäters bekanta pasferade stället, tommo de båta herrarne att inlåta sig i ett samtal. Hästlen, fom rerunrer för ett önenblick blef förgäten, gjorre sig voc snart påmind genom att gång På gäng nappa sin fortna herre i rocken, wars etter tenne snart åter egnate fina om sorger åt honom. När te slurligen mås je gå hwar pa sitt Håll, tappade grods jören hjortligt sin fortne tragare och jade i srynttig ton: Adjö med vig, min gubbe, w1 träffas wäl en annan gåna! Säterligen sann han tetta ögonblick vet s. t. osjäliga tjurets tillgifwenhet mer wärd än mången mermenniskas i granna fraser tlärta wänskaps-betyaelfser. (Förposten). — På de sinsåa ångfartygen sa hädans efter i breftaborna mottagas i äfven med frimärten jranterade bref. — Fotografiens underbara werkningar. Uncer tenna rrubrit meddelar tids ningen Metorm följande giltermåld: hiftoria: En ung wacker flicka i Ham: bura war mycket fritostig met utdelande af sitt fotografi porträtt till wänner och betanta. Sa bytte hon ocffå fort med en ungdoms wäntana, som stod i begrepp att sasom brud resa till vet himmetska ritet, och jöljren blef att hennes tonters fel i te nygiltas album fif göra resan till congo tyeets hemland. Der fick ret unga paret en dag beföt aj en yantee. Unga fruar tänta ulltit på sina ogijta wäninnors framtid, till och med om deesa äro skilte från dem genom ett anfenligt antal breddgrader. Wär unga fru hare synnerligt utwecklade anlag i ren wägen, och vet war derför icke utan afsigt som ben föreslog yanteen att fe utet när mare på hennes album, fom låg uppe slaget på hennes bord. Hwadr hände! Den unge mannen jrapperates wid äjvs new af ren wackra hamburgskans por trätt; vet behagade honom öjwermåttan, och då han hörte att hon war ogift, stref han, säsem en ätta, rättfram Yans tee, följante bref til fadren: Sticka mig genast er totter, n. b. om oriamas let litnar porträttet. Jag är entling oh har en jon på 8 år. Wåra pors trätter följa härhos. Pengar har jag mer än jag beböfwer. Till rejan följa 3,600 ror. Alltja: ett ojörtöfwadt ja, ty jag bar bråttom, i följd af mina stora affärer. Yankeens porträtt fann nåd för ven skönas ögon. Facren råds förre sig mer en arvotat od) tenne ut. ropade genask lyctan star ven djerfwe bil och i nästa månad refer ren unga nac häfvanda lännar uttalade fäöärchråan