jela menskligheten i allmänhet och för Ryssland isynnerhet. Och dessa nya far er, som uppwäxa i ten förmörfade balfmånens ställe, tunna ej finna någon pa: ranti för sitt oberoende, annat än i ett innerligt förbund sinsemellan och med oss. Om man hör rättwisa åt dessa folk, fom få grymt pröfwats af olvdan, fall deraf den säkra werkan winnas, att Europas politiska system återföres på en bättre wäg. När orientens kristna folks oberoende blifwit fullständigt erkänrt, skall Rysslants wisa fig i ett nytt ljug inför vet öfrina Europa. Den ares kisk slaviska werldens restaurerande skall uppenbara krafter i ryska rikets sköte, hwilka hittills warit owerksamma och dolda. Ryssland skall ej längre förblifwa isoleradt i denna werld, det skall ej längre wisa fia såsom en nt främmande makt i Europa. J stället för en afiatisk matt, en hemlighetsfull kraft — få som det hittills tyckts wara — skall det bli en andlig makt, utan hwilken det latinsk-germaniska Europa utgör blott en ofulläurad, bristfällig skapelse.